Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av markors  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ markors markorset markors markorsen
Genitiv markors markorsets markors markorsens

markors

  1. (mytologi) (ritat eller inristat) pentagram eller liknande som skydd mot maran
    1975: Hågkomster från nordliga nejder, Samuli Paulaharju, William Snell:
    I mången husmors ladugårdstak hängde ständigt ett markors och psalmboksblad, bitar ur ett av åskan splittrat träd, eller hade man en kniv stucken i väggen.
  2. böjningsform av marka