SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av deklination  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ deklination deklinationen deklinationer deklinationerna
Genitiv deklinations deklinationens deklinationers deklinationernas

deklination

  1. (grammatik) böjning av substantiv och adjektiv
  2. (grammatik, i vissa språk) en gruppering av substantiv i grupper där orden i varje grupp har ett likartat böjningsmönster
    I svenskan räknas traditionellt de substantiv som i plural byter slutbokstav från -a till -or, till att tillhöra den första deklinationen.
  3. (naturgeografi, geomagnetism) vinkeln som bildas av en kompassnåls riktning (riktningen mot geomagnetiska nordpolen) och riktningen mot geografiska nordpolen
    Synonymer: missvisning, magnetisk deklination
  4. (astronomi) himlakropps höjd över ekvatorn, vinkeln mellan himmelsekvatorn och siktlinjen till en himlakropp

EtymologiRedigera

Av latinets declinatio.

ÖversättningarRedigera

Se ävenRedigera

grammatik

DanskaRedigera

SubstantivRedigera

deklination

  1. (naturgeografi, geomagnetism) missvisning, deklination, magnetisk deklination
    Synonymer: magnetisk deklination