Se även bara.

Svenska

redigera
Böjningar av bära  Aktiv Passiv
Infinitiv bära bäras
Presens bär bärs (bäres)
Preteritum bar bars
Supinum burit burits
Imperativ bär
Particip
Presens bärande, bärandes
Perfekt buren

bära

  1. förflytta något med hjälp av kroppen genom att hålla det ovanför underlaget; gå med en börda
    Synonymer: kånka, bårå (orsamål)
    Fraser: (partikelverb) bära bort, bära fram, bära in, bära ned, bära nedför, bära upp, bära uppför, bära ut, bära utför
    Besläktade ord: bärbar, buren
  2. hålla något tungt (t.ex. i handen, i famnen, på ryggen); föra med sig
    Fraser: (partikelverb) bära med sig, bära på
    Sammansättningar: bärrem, bärighet
    Besläktade ord: bärbar, buren
    Fraser: bära frukt, bära hundhuvudet, bära huvudet högt
  3. (överfört) tyngas eller tryckas av något tungt, prövande e.d.; svara för något psykiskt krävande; lida under eller utstå något sorgligt, obehagligt e.d.
    Synonymer: utstå, uthärda, tåla, klara
    Han bär ett stort ansvar.
  4. hålla uppe eller uppbära något; hålla för en viss belastning
    Sammansättningar: bärlager, bärkraft
    Fraser: det må bära eller brista
  5. (om kläder, accessoarer e.d.) ha på sig
    Fraser: bära syn för sägen, bära vapen
  6. leda åt ett visst håll; röra sig i en viss riktning
    Synonymer: föra, leda
    Fraser: (partikelverb) bära av, bära emot, bära sig åt
    Fraser: bära åt skogen, dit vindarna bär, Alla vägar bär till Rom., vart ska det bära hän?
  7. (reflexivt: bära sig) av en slump hända
    Synonymer: slumpa sig, hända sig
  8. (reflexivt: bära sig) reda sig ekonomiskt; gå bra (med vinst)
    Synonymer: löna sig, betala sig
 
Etymologi: Av fornsvenska bæra[1], av fornnordiska bera, av urgermanska *beraną, av urindoeuropeiska *bʰer- (besläktat här med andra ord som exempelvis börja, bår, barn, börd, barn, fertil).

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "bära"