SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av barn 1-2 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnet barn barnen
Genitiv barns barnets barns barnens

Som förled i sammansättningar används barn- eller barna-.
Not:

I bestämd form plural dialektalt även talspråkligt barna(s).

barn

  • uttal: baːrn /bɑːrn/
  1. minderårig människa; människa under 13 år eller under 18 år (det finns olika definitioner); människa tillhörande lägsta ålderskategorin (till skillnad från t ex ungdom, tonåring, vuxen, äldre) (ibland även om djur)
    Synonymer: unge, batting, frö, glop, glytt, kids pl, kripp (orsamål), knodd, snoris, spoling
    Antonymer: vuxen
  2. avkomling till förälder oavsett ålder
    Synonymer: unge, kids pl, kripp (orsamål), knodd, telning
    Hyponymer: dotter, son
    Antonymer: förälder
  3. (fysik, oböjligt) måttyta och reaktionstvärsnitt, 1 barn (b) = 10−28
 
Besläktade ord: barnslig
Sammansättningar: adoptivbarn, barnbarn, bagarbarn, barnadråp, barnafödande, barnaga, barnarbete, barnarov, barnasinne, barnavård, barncykel, barndom, barndomshem, barnfilm, barnflicka, barnhem, barnkalas, barnkammare, barnkläder, barnkrubba, barnkull, barnläkare, barnmorska, barnpornografi, barnporr, barnrumpa, barnsjukdom, barnsjukhus, barnsko, barnsoldat, barnspråk, barnstol, barnsäker, barnsäng, barntillåten, barnträdgård, barnunge, barnvagn, barnvänligt, bonusbarn, brorsbarn, bröstbarn, dagbarn, dagbarnvårdare, ensambarn, flickebarn, gatubarn, gossebarn, mellanbarn, nyckelbarn, provrörsbarn, skäggbarn, spädbarn, styvbarn, syskonbarn, systerbarn, underbarn, änglabarn
Fraser: barn utom äktenskap
Etymologi: Av fornsvenska barn. Av gemensamt germanskt *barna-, en participbildning till roten i bära i betydelsen "föda"; jämför participet buren (för betydelsen särskilt nyburen, "nyfödd" eller ibland "som nyss har kalvat"), engelska born, "född", samt även en motsvarande bildning i de baltiska språken, som i lettiska bērns, "barn". I svenskan är betydelsen "avkomling" den ursprungliga, och "minderårig" har utvecklats därifrån.

ÖversättningarRedigera

BokmålRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnet barn barna, barnene
Genitiv barns barnets barns barnas, barnenes

barn n

  1. barn

DanskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnet børn børnene
Genitiv barns barnets børns børnenes

barn

  1. barn
Sammansättningar: barndom, barneseng, børnearbejde, børnehave, børnehaveklasse, børnehavevirksomhed, børnelæge, børnemishandling, børneopdragelse, børnevenlig

EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av barn  Singular Plural
Nominativ barn barns
Genitiv barn's barns'

barn

  1. lada
    The barn was on fire, but we were asleep.
    Ladan brann, men vi sov.
  2. barn; ett ytmått

ForndanskaRedigera

SubstantivRedigera

barn n

  1. barn
    Etymologi: Av fornnordiska barn.
    Grammatik: Bfsg. barnæt, ofpl. børn.

FornnordiskaRedigera

SubstantivRedigera

barn n

  1. barn

FornsvenskaRedigera

SubstantivRedigera

barn n

  1. barn

FäröiskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnið børn børnini
Ackusativ barn barnið børn børnini
Dativ barni barninum børnum børnunum
Genitiv barns barnsins barna barnanna

barn n

  1. barn
    Besläktade ord: barna
    Sammansättningar: barnabarn, barnagarður, barnaskúli, barnatrúgv, barnauppaling, barndómsár, barndómur, barnleysur, barnsligur, barntøka

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnið börn börnin
Ackusativ barn barnið börn börnin
Dativ barni barninu börnum börnunum
Genitiv barns barnsins barna barnanna

barn n

  1. barn

NynorskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av barn  Singular Plural
Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnet barn, born barna, borna

barn n

  1. barn