absolut

Svenska

Adjektiv

Böjningar av absolut		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	absolut	absolutare
	Neutrum	absolut
Bestämd singular	Maskulinum	absolute		absolutaste
	Alla	absoluta
Plural		absoluta
		Predikativt
Singular	Utrum	absolut	absolutare	absolutast
	Neutrum	absolut
Plural		absoluta
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		absolut

absolut

1. som är utan inskränkning, fullständig, fullkomlig

   Synonymer: definitiv, fullständig, fulländad, komplett, ovillkorlig, på tok, tvärsäker

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1723, av latinska absolutus.

   Besläktade ord: absoluthet, absolution, absolutism, absolutist, absolutistisk, absolvera

   Sammansättningar: absoluta nollpunkten, absolutbelopp

   Se även tesaurus: Tillvaro, Frihet, Stränghet, Myndighet, Bekräftelse, Riktighet, Visshet, Fullständighet

Översättningar

fullständig

• albanska: absolut ^(sq)
• bokmål: absolutt ^(no)
• danska: fuldstændig
• engelska: absolute ^(en)
• esperanto: absoluta
• finska: ehdoton ^(fi), absoluuttinen ^(fi)
• franska: absolu ^(fr)
• indonesiska: mutlak ^(id)
• isländska: alger
• japanska: 絶対的 ^(ja) (ぜったいてき, zettaiteki)
• jiddisch: אַבסאָלוט (absolut)
• kroatiska: apsolutan ^(hr)
• polska: absolutny ^(pl), bezwględny
• ryska: абсолю́тный ^(ru), безусло́вный ^(ru), неограни́ченный ^(ru)
• spanska: absoluto ^(es)
• tyska: absolut ^(de)

Adverb

absolut

1. avledning till adjektivet absolut; utan förbehåll

Översättningar

Översättningar

• bulgariska: абсолютно ^(bg)
• danska: absolut
• engelska: absolutely ^(en)
• nederländska: absoluut ^(nl)
• polska: absolutnie ^(pl), koniecznie ^(pl)
• ryska: абсолю́тно ^(ru), безусло́вно ^(ru), непреме́нно ^(ru), соверше́нно ^(ru)
• spanska: absolutamente ^(es)
• tyska: durchaus ^(de)

Albanska

Adjektiv

absolut

1. absolut

Danska

Adjektiv

absolut

1. säker, ovillkorlig, absolut

Adverb

absolut

1. ovillkorligen, nödvändigt, absolut

Substantiv

Böjningar av absolut	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	absolut	absoluttet	absolutter	absolutterne
Genitiv	absoluts	absoluttets	absolutters	absolutternes

absolut n

1. obetingat krav, odiskutabelt sakförhållande, imperativ, dogm

   Fordomme og absolutter igangsatte hos ham en energisk modstand.

   Fördomar och dogmer framkallade hos honom ett energiskt motstånd.

Tyska

Adjektiv

Böjningar av absolut
Predikativa former
Positiv	absolut
Attributiva former Stark böjning - (utan artikel) Singular Plural Maskulinum Femininum Neutrum Positiv Nominativ absoluter absolute absolutes absolute Genitiv absoluten absoluter absoluten absoluter Dativ absolutem absoluter absolutem absoluten Ackusativ absoluten absolute absolutes absolute Svag böjning - (med bestämd artikel) Singular Plural Maskulinum Femininum Neutrum Positiv Nominativ der absolute die absolute das absolute die absoluten Genitiv des absoluten der absoluten des absoluten der absoluten Dativ dem absoluten der absoluten dem absoluten den absoluten Ackusativ den absoluten die absolute das absolute die absoluten Blandad böjning - (med nyckelord ein, eine, kein osv.) Singular Plural Maskulinum Femininum Neutrum Positiv Nominativ ein absoluter eine absolute ein absolutes (keine) absoluten Genitiv eines absoluten einer absoluten eines absoluten (keiner) absoluten Dativ einem absoluten einer absoluten einem absoluten (keinen) absoluten Ackusativ einen absoluten eine absolute ein absolutes (keine) absoluten
Kompareras inte.

absolut

• uttal: apz̥oˈluːt^comm

1. absolut

   Sammansättningar: Absolutheit