Testsida
Detta är i första hand tänkt som en konceptsida, som ska visa på hur man skulle kunna skapa hjälpsidor som länkas från böjningsmallarna, och därmed förklara de grammatiska begrepp som används - de kan trots allt vara ganska kryptiska för den som inte är insatt. Tillsvidare, ta informationen på sidorna med en stor nypa salt, och jämför med vad wikipedia har att säga. Denna information är än så länge mycket långt från att vara fullständig.
Wikipedia har en artikel om:
Svaga verb

Hos verb, framförallt är det relevant att tala om fenomenet i germanska språk, är svag böjning ett sätt att böja verb som baseras på att en ändelse läggs på verbets stam. Jämför med stark böjning och oregelbunden böjning

  • Exempel: rita - ritar - ritade - ritat (svenska).
design - design(s) - designed - designed (engelska)
zeichnen - zeichnet - zeichnete - gezeichnet (tyska).

Adjektiv

redigera

Svag böjning är ett böjningsmönster hos adjektiv i en del germanska språk, som mest används då ett attributivt adjektiv föregås av bestämd artikel. En del moderna svenskaspråkläror föredrar i stället termen bestämd form, eftersom den svaga formen i modern svenska ofta används när dess huvudord är ett substantiv i bestämd form. Se även stark böjning och blandad böjning

I modern tyska är de svaga adjektivändelserna -e och -en. Ändelsen -e används för att bestämma substantiv i entalsgrundform (nominativ singularis), samt för feminina och neutrala substantiv i ental och det direkta objektets form (ackusativ singularis); i alla andra fall används formen -en. Formerna används normalt bara när adjektivet står som attribut.

  • Exempel: der junge Mann = den unge mannen (grundform; jämför med junger Mann och ein junger Mann ="ung man" resp. "en ung man", med stark böjning), samt dem jungen Mann eller dem jungen Manne = (åt) den unge mannen (dativ, alltså det indirekta objektets form; jämför jungem Mann(e) = (åt) ung man, med stark böjning).

Substantiv

redigera

I äldre germanska språk var svag böjning ett böjningsmönster för vissa substantiv i maskulinum och femininum, där kasusändelserna delvis påminde mer om den svaga adjektivböjningen än om den starka. Språkhistoriskt utmärktes de ofta av att ordstammen slutade på en vokal. I de germanska språk som har förlorat det mesta av kasusböjningen, som svenska, har denna skillnad knappast någon relevans i dag. (En rest av den svaga böjningen är att en del (nuvarande eller tidigare) femininer som slutar på -a i grundformen har en sammansättningsform på -e, som i "flickebarn" eller "högskolereform".)

I tyskan är den svaga böjningen den normala för de feminina substantiv som slutar på -e i grundformen, samt för de maskulina substantiven av femte deklinationen. Femininerna har genomgående ändelsen -e i ental och -en i flertal; femtedeklinationsmaskulinerna har -e i entalsgrundformen och -en i alla andra former.

  • Exempel: Femininum: die Sache = saken (grundform); der Sache= sakens; die Sachen = sakerna (grundform).
    • Maskulinum: der Same = fröet (grundform); des Samen = fröets; die Samen = fröerna (grundform).