Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av tremulant  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tremulant tremulanten tremulanter tremulanterna
Genitiv tremulants tremulantens tremulanters tremulanternas

tremulant u

  1. (musik) anordning som gör tonen i en orgel dallrande
    1854 (5 dec): Lyck-Riddarne. (Ur Oehlenschlägers Fortællinger.), Adam Oehlenschläger (översatt av B. Ö-n.):
    Frukta icke min dotter! ropade Alberto med en högtidlig orgelton, liknande den som låter höra sig när orgelnisten utdragit tremulanten.
    1918: Svensk musikhistoria, Tobias Norlind:
    Orgeln i Weckholm omfattade en manual och pedal, 12 register, tremulant och två bälgar.
  2. (musik) (mindre brukligt) dallrande ton bildad med tremulant (i 1. betydelsen)
    1896 (23 jun): Megara-dansen (Arboga Tidning):
    Man kan ej utleta någon bestämd melodi; det är tremulanter och drillar och långa, utdragna, klagande toner.
  3. (lingvistik, fonetik) språkljud bildat genom att en del av talapparaten dallrar
    Synonymer: vibrant
    Se även: artikulationssätt
 
Etymologi: Substantivring av det medeltidslatinska tremulare (verb).
Besläktade ord: tremulera

Översättningar

redigera