frikativa

Svenska

Substantiv

Böjningar av frikativa	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	frikativa	frikativan	frikativor	frikativorna
Genitiv	frikativas	frikativans	frikativors	frikativornas

frikativa

1. (lingvistik, fonetik) språkljud som bildas genom att språkröret kraftigt förträngs så att den från lungorna utströmmande luften förträngs till den grad att hörbar friktion uppstår

   Hyperonymer: konsonant

   Se även: artikulationssätt

Översättningar

språkljud

• engelska: fricative ^(en)
• franska: fricative ^(fr)
• spanska: fricativa ^(es) f