Wikipedia har en artikel om:
trafik

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av trafik  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ trafik trafiken
Genitiv trafiks trafikens

trafik

  1. (transport) fordon/personer/djur (som färdas) i rörelse/färdsel
    Den intensiva trafiken in i och ut ur fågelholken tydde på många ungar.
    Trafiken över fjället var ganska störande - skotrar hör liksom inte hemma där.
    2006 (19 jun): Götatunneln öppen för trafik (Wikinews):
    Den 18 juni 2006 är ett datum som många nog lagt på minnet, det var nämligen den dagen som Götatunneln öppnades för trafik.
    Besläktade ord: trafikabel, trafikant, trafikera
    Jämför: farande, fart, fordonsström, förbindelser, gatuliv, gående, kommunikationer, körning, passage, rörelse, samfärdsel, seglation, turer, utbyte, vimmel, åkande
    Sammansättningar: biltrafik, busstrafik, båttrafik, cirkulationstrafik, cykeltrafik, ersättningstrafik, fjärrtrafik, flygtrafik, fordonstrafik, gatutrafik, godstrafik, gångtrafik, helgtrafik, högertrafik, högtrafik, kollektivtrafik, kollektivtrafikmedel, lastbilstrafik, lokaltrafik, lågtrafik, midsommartrafik, motorcykeltrafik, motorfordonstrafik, motortrafik, nyttotrafik, persontrafik, personbilstrafik, rusningstrafik, semestertrafik, signaltrafik, skotertrafik, smuggeltrafik, spårtrafik, spårvagnstrafik, spårvägstrafik, trafikarbete, trafikavgaser, trafikbrott, trafikbuller, trafikdelare, trafikdödad, trafikdöden, trafikfara, trafikfarlig, trafikflyg, trafikförseelse, trafikförsäkring, trafikhelg, trafikhets, trafikhinder, trafikkontroll, trafikkö, trafikled, trafikljus, trafiklärare, trafikmedicin, trafikmärke, trafikolycka, trafikplan, trafikplats, trafikpolis, trafikpolitik, trafikradar, trafikregel, trafikräkning, trafikseparering, trafiksignal, trafikskada, trafikskola, trafikslag, trafikstockning, trafikstråk, trafikstörning, trafiksyndare, trafiksäkerhet, trafiksäkerhetsanalys, trafiksäkerhetsarbete, trafiktillstånd, trafikutskott, trafikvakt, trafikövervakning, transittrafik, tågtrafik, vägtrafik, vänstertrafik, yrkestrafik
    Se även: transport
  2. (fordon, oftast om kollektivtrafik) betjäning, tjänst eller service (för persontransport)
    Fraser: ej i trafik
    Vid slutstationen kommer tåget att gå ur trafik för att vända.
  3. (utvidgat) kommunikation via radio, telefon, Internet, m.m.
    Trafiken på internet var intensiv.
    Jämför: datakommunikation, radiokommunikation, telekommunikation
    Sammansättningar: fjärrtrafik, helgtrafik, högtrafik, internettrafik, lokaltrafik, lågtrafik, mobiltrafik, nättrafik, radiotrafik, signaltrafik, telefontrafik, trafikkontroll, trafikkö, trafikplan, trafikpolis, trafikregel, trafikräkning, trafikstockning, trafikstörning, trafiktillstånd
 
Etymologi: Känt 1650, från tyska, av franska trafic, av italienska traffico, handel.[1]

Översättningar

redigera

Älvdalska

redigera

Substantiv

redigera

trafik m

  1. (transport) trafik
    Besläktade ord: trafikant
    Sammansättningar: trafikmertş

Källor

redigera
  1. Svensk etymologisk ordbok: "trafik"