Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av körning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ körning körningen körningar körningarna
Genitiv körnings körningens körningars körningarnas

körning

  1. (fordon) det att köra eller framföra (någon typ av fordon)
    Vid körning på väg är körfältet närmast höger vägkant påbjudet, utom vid vissa undantag.
    Synonymer: framförande, körande
    Sammansättningar: bilkörning, buskörning, filkörning, fortkörning, högerkörning, landsvägskörning, mittfilskörning, mopedkörning, omkörning, provkörning, påkörning, uppkörning, vänsterkörning, överkörning, övningskörning

Översättningar

redigera