körning

Svenska

Substantiv

Böjningar av körning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	körning	körningen	körningar	körningarna
Genitiv	körnings	körningens	körningars	körningarnas

körning

1. (fordon) det att köra eller framföra (någon typ av fordon)

   Vid körning på väg är körfältet närmast höger vägkant påbjudet, utom vid vissa undantag.

   Synonymer: framförande, körande

   Sammansättningar: bilkörning, buskörning, filkörning, fortkörning, högerkörning, landsvägskörning, mittfilskörning, mopedkörning, omkörning, provkörning, påkörning, uppkörning, vänsterkörning, överkörning, övningskörning

Översättningar

det att köra

• bokmål: kjøring
• danska: kørsel
• engelska: driving ^(en)
• franska: conduite ^(fr) f
• isländska: keyrsla f
• tyska: Fahren ^(de) n, Fahrt ^(de) f