Wikipedia har en artikel om:
Tänder

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av tand  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tand tanden tänder tänderna
Genitiv tands tandens tänders tändernas
 
tänder hos en människa

tand

  • uttal: ˈtʰand/, /ˈtʰanː
  1. (anatomi) hårt organ hos vissa djur placerat i munhålan, avsett för mekanisk sönderdelning av födoämnen
    Etymologi: Av fornsvenska tan, av fornnordiska tönn, varav även isländska tönn, av urgermanska *tanþ, *tunþ, varav även gotiska 𐍄𐌿𐌽𐌸𐌿𐍃 (tunþus), nederländska tand, tyska Zahn och engelska tooth, av urindoeuropeiska *h₁dont-, *h₁dent-, varav även latin dens, grekiska ὀδούς (odoús), persiska دندان (dandân), sanskrit दन्त (danta) och litauska dantis, presensparticip av *h₁ed- ("äta"). Det avslutande d:et i svenskans tand har troligtvis återuppkommit (ni ser att i fornsvenskan fanns inget d) genom påverkan av pluralformen, vilken i fornsvenskan var tœnder, tainder.[1][2][3][4] Baserat på hur ordet uppträder i grekiska och armeniska har det dock framhållits att det indoeuropeiska ordet i stället ska rekonstrueras som *h₃dónts (med en o-färgande laryngal) och därför härledas till *h₃ed- ("bita").[5]
    Besläktade ord: tandad, tandlös
    Meronymer: tandkrona, tandrot
    Sammansättningar: framtand, huggtand, hörntand, kindtand, löstand, mjölktand, sågtand, tandben, tandbeväpnad, tandborste, tandemalj, tandfe, tandhygienist, tandkrona, tandkräm, tandkött, tandlossning, tandläkare, tandpetare, tandprotes, tandrad, tandrot, tandröta, tandsten, tandtekniker, tandtråd, tandträd, tandvård, tandvärk, visdomstand
    Fraser: beväpnad till tänderna, bita ihop tänderna, borsta tänderna, få blodad tand, hacka tänder, hålla tand för tunga, tidens tand, öga för öga, tand för tand
    Se även: premolar, dental
  2. utstickande skärande bit på skärverktyg eller sågklinga
    Sammansättningar: filtand, sågtand
    Etymologi: Av tand (1), sedan 1522.[6]

Översättningar

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av tand  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tand tanden tænder tænderne
Genitiv tands tandens tænders tændernes

tand

  1. (anatomi) tand
    Sammansättningar: fortand, hjørnetand, kindtand, stødtand, tandbyld, tandbørste, tandhjul, tandløs, tandlæge, tandpasta, tandpine

Nederländska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av tand  Singular Plural
maskulinum
Nominativ tand tanden

tand

  1. (anatomi) tand (hårt organ)
    Sammansättningar: tandbederf, tandheelkunde, tandpasta, tandenborstel, tandenstoker, tandsteen

Källor

redigera
  1. Wiktionary på engelska "tooth"
  2. Svensk etymologisk ordbok: "tand"
  3. Svenska Akademiens ordbok: "tand"
  4. Online Etymology Dictionary: "tooth"
  5. Wiktionary på engelska "Reconstruction:Proto-Indo-European/h₃dónts"
  6. Nationalencyklopedins ordbok: "tand" (kräver betald inloggning)