tand
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av tand | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | tand | tanden | tänder | tänderna |
Genitiv | tands | tandens | tänders | tändernas |
tand
- uttal: ˈtʰand/, /ˈtʰanː
- (anatomi) hårt organ hos vissa djur placerat i munhålan, avsett för mekanisk sönderdelning av födoämnen
- Etymologi: Av fornsvenska tan, av fornnordiska tönn, varav även isländska tönn, av urgermanska *tanþ, *tunþ, varav även gotiska 𐍄𐌿𐌽𐌸𐌿𐍃 (tunþus), nederländska tand, tyska Zahn och engelska tooth, av urindoeuropeiska *h₁dont-, *h₁dent-, varav även latin dens, grekiska ὀδούς (odoús), persiska دندان (dandân), sanskrit दन्त (danta) och litauska dantis, presensparticip av *h₁ed- ("äta"). Det avslutande d:et i svenskans tand har troligtvis återuppkommit (ni ser att i fornsvenskan fanns inget d) genom påverkan av pluralformen, vilken i fornsvenskan var tœnder, tainder.[1][2][3][4] Baserat på hur ordet uppträder i grekiska och armeniska har det dock framhållits att det indoeuropeiska ordet i stället ska rekonstrueras som *h₃dónts (med en o-färgande laryngal) och därför härledas till *h₃ed- ("bita").[5]
- Besläktade ord: tandad, tandlös
- Meronymer: tandkrona, tandrot
- Sammansättningar: framtand, huggtand, hörntand, kindtand, löstand, mjölktand, sågtand, tandben, tandbeväpnad, tandborste, tandemalj, tandfe, tandhygienist, tandkrona, tandkräm, tandkött, tandlossning, tandläkare, tandpetare, tandprotes, tandrad, tandrot, tandröta, tandsten, tandtekniker, tandtråd, tandträd, tandvård, tandvärk, visdomstand
- Fraser: beväpnad till tänderna, bita ihop tänderna, borsta tänderna, få blodad tand, hacka tänder, hålla tand för tunga, tidens tand, öga för öga, tand för tand
- Se även: premolar, dental
- utstickande skärande bit på skärverktyg eller sågklinga
Översättningar
redigerahårt organ
- akkadiska: 𒍝𒄢 (šinnu)
- amhariska: ጥርስ
- baskiska: hortz
- bokmål: tann (no)
- danska: tand (da)
- engelska: tooth (en)
- esperanto: dento (eo)
- finska: hammas (fi)
- franska: dent (fr) f
- frisiska: tosk
- färöiska: tonn (fo) f
- grekiska: δόντι (el) n, οδούς (el) m
- haitisk kreol: dan
- hawaiiska: niho
- hebreiska: שֵׁן (he) f (shen)
- indonesiska: gigi (id)
- isländska: tönn (is)
- italienska: dente (it) m
- japanska: 歯 (ja) (は (ja), ha)
- jiddisch: צאָן m (tson)
- katalanska: dent (ca) f
- klassisk nahuatl: tlantli
- korniska: dans
- krimtjakiska: чыш
- kurdiska: diran (ku), dran (ku), didan (ku)
- latin: dēns (la) m
- lettiska: zobi
- litauiska: dantis (lt) m
- nederländska: tand (nl) m
- nordsamiska: bátni
- nynorska: tann f
- persiska: دندان (fa) (dandân)
- polska: ząb (pl) m
- romani: dand
- rumänska: dinte (ro)
- ryska: зуб (ru) m
- sanskrit: दत् (sa) dát (दन्त (sa) dánta)
- somaliska: ilig
- spanska: diente (es) m
- svensk romani: dan u, danj u
- sydsamiska: baenie
- tigrinska: ስኒ (ti)
- tjeckiska: zub (cs) m
- tyska: Zahn (de) m
Danska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av tand | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | tand | tanden | tænder | tænderne |
Genitiv | tands | tandens | tænders | tændernes |
tand
Nederländska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av tand | Singular | Plural |
---|---|---|
maskulinum | ||
Nominativ | tand | tanden |
tand
- (anatomi) tand (hårt organ)
- Sammansättningar: tandbederf, tandheelkunde, tandpasta, tandenborstel, tandenstoker, tandsteen