tand

Svenska

Substantiv

Böjningar av tand	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tand	tanden	tänder	tänderna
Genitiv	tands	tandens	tänders	tändernas

tänder hos en människa

tand

• uttal: ˈtʰand/, /ˈtʰanː

1. (anatomi) hårt organ hos vissa djur placerat i munhålan, avsett för mekanisk sönderdelning av födoämnen

   Etymologi: Av fornsvenska tan, av fornnordiska tönn, varav även isländska tönn, av urgermanska *tanþ, *tunþ, varav även gotiska 𐍄𐌿𐌽𐌸𐌿𐍃 (tunþus), nederländska tand, tyska Zahn och engelska tooth, av urindoeuropeiska *h₁dont-, *h₁dent-, varav även latin dens, grekiska ὀδούς (odoús), persiska دندان (dandân), sanskrit दन्त (danta) och litauska dantis, presensparticip av *h₁ed- ("äta"). Det avslutande d:et i svenskans tand har troligtvis återuppkommit (ni ser att i fornsvenskan fanns inget d) genom påverkan av pluralformen, vilken i fornsvenskan var tœnder, tainder. Baserat på hur ordet uppträder i grekiska och armeniska har det dock framhållits att det indoeuropeiska ordet i stället ska rekonstrueras som *h₃dónts (med en o-färgande laryngal) och därför härledas till *h₃ed- ("bita").

   Besläktade ord: tandad, tandlös

   Meronymer: tandkrona, tandrot

   Sammansättningar: framtand, huggtand, hörntand, kindtand, löstand, mjölktand, sågtand, tandben, tandbeväpnad, tandborste, tandemalj, tandfe, tandhygienist, tandkrona, tandkräm, tandkött, tandlossning, tandläkare, tandpetare, tandprotes, tandrad, tandrot, tandröta, tandsten, tandtekniker, tandtråd, tandträd, tandvård, tandvärk, visdomstand

   Fraser: beväpnad till tänderna, bita ihop tänderna, borsta tänderna, få blodad tand, hacka tänder, hålla tand för tunga, tidens tand, öga för öga, tand för tand

   Se även: premolar, dental

2. utstickande skärande bit på skärverktyg eller sågklinga

   Sammansättningar: filtand, sågtand

   Etymologi: Av tand (1), sedan 1522.

Översättningar

hårt organ

• akkadiska: 𒍝𒄢 (šinnu)
• baskiska: hortz
• bokmål: tann ^(no)
• danska: tand ^(da)
• engelska: tooth ^(en)
• esperanto: dento ^(eo)
• finska: hammas ^(fi)
• franska: dent ^(fr) f
• frisiska: tosk
• färöiska: tonn ^(fo) f
• grekiska: δόντι ^(el) n, οδούς ^(el) m
• haitisk kreol: dan
• hawaiiska: niho
• hebreiska: שֵׁן ^(he) f (shen)
• indonesiska: gigi ^(id)
• isländska: tönn ^(is)
• italienska: dente ^(it) m
• japanska: 歯 ^(ja) (は ^(ja), ha)
• jiddisch: צאָן m (tson)
• katalanska: dent ^(ca) f
• klassisk nahuatl: tlantli
• korniska: dans
• krimtjakiska: чыш
• kurdiska: diran ^(ku), dran ^(ku), didan ^(ku)
• latin: dēns ^(la) m
• lettiska: zobi
• litauiska: dantis ^(lt) m
• nederländska: tand ^(nl) m
• nordsamiska: bátni
• nynorska: tann f
• persiska: دندان ^(fa) (dandân)
• polska: ząb ^(pl) m
• romani: dand
• rumänska: dinte ^(ro)
• ryska: зуб ^(ru) m
• sanskrit: दत् ^(sa) dát (दन्त ^(sa) dánta)
• spanska: diente ^(es) m
• svensk romani: dan u, danj u
• sydsamiska: baenie
• tjeckiska: zub ^(cs) m
• tyska: Zahn ^(de) m

Danska

Substantiv

Böjningar av tand	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tand	tanden	tænder	tænderne
Genitiv	tands	tandens	tænders	tændernes

tand

1. (anatomi) tand

   Sammansättningar: fortand, hjørnetand, kindtand, stødtand, tandbyld, tandbørste, tandhjul, tandløs, tandlæge, tandpasta, tandpine

Nederländska

Substantiv

Böjningar av tand	Singular	Plural
maskulinum
Nominativ	tand	tanden

tand

• uttal: tɑntⓘ

1. (anatomi) tand (hårt organ)

   Sammansättningar: tandbederf, tandheelkunde, tandpasta, tandenborstel, tandenstoker, tandsteen