Wikipedia har en artikel om:
stad

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av stad 1-3. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stad staden, stan1 städer städerna
Genitiv stads stadens, stans1 städers städernas

Not:
  1. något vardagligare, se under användning
 
kvällsvy över Tokyo, huvudstaden i Japan

stad

  1. (kulturgeografi, vardagligt) tätort (oftast med många invånare och med förorter inräknade)
    I staden brukar många bilister inte stanna för att släppa över gående vid ett övergångsställe.
    Jag är tillbaka i stan om en månad.
    Användning: Begreppet stad används numera ej i Norden, där ett avgränsat område med sammanhängande tätbebyggelse benämns som tätort enligt officiell (nordisk) definition. I Sverige benämns dock en kommun med över 200 000 invånare, varav minst 200 000 i kommunens centralort, som storstad, som i Sverige är Stockholm, Göteborg och Malmö.
    Grammatik: I singular bestämd form kan både staden och stan användas, med liten betydelseskillnad; "stan" är något vardagligare, och används oftare då det är självklart vilken stad som menas. I betydelsen innerstad används därför oftast "stan" som i på stan. Ibland kan "stan" inte användas i betydelsen plats för verksamhet, exempelvis för bostad ("bostan" finns inte).
    Besläktade ord: stadga, stat
    Sammansättningar: barndomsstad, födelsestad, förstad, hamnstad, handelsstad, hansestad, hemstad, huvudstad, industristad, innerstad, köpstad, landsortsstad, miljonstad, mångmiljonstad, provinsstad, residensstad, småstad, sovstad, spårvagnsstad, stadsbild, stadsdel, stadskarta, stadskontor, stadskultur, stadskärna, stadskörning, stadslag, stadslandskap, stadsliknande, stadsliv, stadsläkare, stadsmiljö, stadsmission, stadsmur, stadsmuseum, stadsmänniska, stadsmässig, stadsnotarie, stadsombudsman, stadspark, stadsplan, stadsplanearkitekt, stadsplaneförslag, stadsplanerad, stadsplanerare, stadsplanering, stadsplaneändring, stadsport, stadsprivilegier, stadsregister, stadsresa, stadsrevisor, stadsrum, stadsrättigheter, stadssekreterare, stadsstat, stadsstyrelse, stadsteater, stadstrafik, stadsträdgårdsmästare, stadstull, stadsvandring, stadsvapen, stadsveterinär, stadsvimmel, stadsvy, stadsöverhuvud, storstad, universitetsstad, villastad, värdstad
  2. (normalt i singular bestämd form: stan) (vardaglig benämning på) innerstaden (inom en viss tätort)
    Jag ska in till stan och handla – är du på?
    Jämför: city, stadskärna
  3. (oftast i sammansättningar) plats för verksamhet; ställe, plats eller tillflyktsort
    Har du skaffat bostad än?
    Hon gick ner till verkstaden.
    Det brinner bra i eldstaden.
    Sammansättningar: bostad, eldstad, sovstad, verkstad
  4. (fackspråk) av tråd åstadkommen kant längs långsida på tygstycke, vävnad, nät och dylikt, avsedd att ge stadga och förhindra upprispning, etc, egg, list, bård, skoning[1]

Översättningar

redigera

Nederländska

redigera

Substantiv

redigera

stad

  1. stad
    Sammansättningar: binnenstad, buitenstad, grootstad, havenstad, hoofdstad, kleinstad, residentiestad, stadhouder, stadhuis, stadsdeel, stadspark, stadsplanning, stadstaat, stadswapen, universiteitsstad, voorstad

Källor

redigera
  1. Svenska Akademiens ordbok: "stad", läst 2023-06-16