Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av förort  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ förort förorten förorter förorterna
Genitiv förorts förortens förorters förorternas

förort

  1. (kulturgeografi) tätbebyggt område beläget nära eller i utkanten av en större tätort (utanför innerstaden)
    Järna räknas som en förort till i första hand Södertälje och i andra hand Stockholm.
    Jämför: stadsdel
    Synonymer: förstad, ytterstad
    Sammansättningar: förortsbakgrund, förortsbana, förortsbebyggelse, förortsbo, förortsbrud, förortsbuss, förortscentrum, förortshak, förortskille, förortskommun, förortskomplex, förortslinje, förortsområde, förortsslang, förortssvenska, förortstrafik, förortståg, förortsvilla, Göteborgsförort, Malmöförort, Stockholmsförort

Översättningar redigera