misshag

Svenska

Substantiv

Böjningar av misshag	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	misshag	misshaget
Genitiv	misshags	misshagets

misshag n

1. ogillande, motvilja, missnöje, förargelse, förtrytelse

   Den kungliga onåden hade emellertid även andra grunder än misshaget över den numera »ofrälse parvenuens» förhållande vid riksdagen.

   Misshaget med Sprengtporten var nu uppenbart och onådens utbrott blott en tidsfråga.

   Antonymer: behag, nåd

   Användning: Särskilt om en överordnads eller makthavares missnöje med en underlydande.

   Etymologi: Till verbet misshaga, där det fornsvenska verbet hagha (gagna, passa, lämpa sig) återkommer i behaga och är släkt med höger (den dugliga handen).

   Sammansättningar: misshagsbetygelse, misshagsyttring

   Besläktade ord: misshaga, misshaglig

   Se även tesaurus: Hat, Ogillande, Ovilja, Misshag, Obehag, Lidande, Ont, Olämplighet

Översättningar

ogillande, motvilja, missnöje, förargelse, förtrytelse

• italienska: sconforto ^(it) f
• tyska: Missfallen ^(de) n