Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av förargelse  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ förargelse förargelsen förargelser förargelserna
Genitiv förargelses förargelsens förargelsers förargelsernas

förargelse

  1. tillstånd av vrede eller irritation (över något)
    1716: Utdrag från sockenstämmoprotokollen (Hassle socken[1]):
    Församblingen förmantes at afläggia en förargelig sedwana, som hoos största delen öflig warit på Juhledagen, då meniga hopen strax efter wällsignelsen så skyndat på dörren, at thet förorsakat en stoor förargelse hoos de fromma.
    1860: Maj-kungen: tillfällighetsstycke, med sång, Frans Hedberg:
    Far blef så innerligt rasande för det, så jag tror han ger med sig bara i förargelsen!
    Ungdomarnas beteende väckte förargelse hos pensionärerna.
  2. något som orsakar någon att förargas
  3. (ålderdomligt, bibliskt) villfarelse, anstöt, förvillelse
 
Etymologi: Enligt Svensk ordbok (från 2009) belagt i svenska språket sedan 1733, men påträffat än tidigare i Sockenstämmoprotokoll.[2]
Vanliga konstruktioner: väcka förargelse, till stor förargelse, förorsaka förargelse
Besläktade ord: förarga
Se även tesaurus: Hat, Ovilja, Ovänskap, Missbelåtenhet, Obehag, Känsla, Tvedräkt, Ont, Drivfjäder, Nyhet, Skakning, Oordning

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Citatet finns nedtecknat i boken Kulturbilder från 1700-talets Västergötland, Del 3, av Carl-Martin Bergstrand, utgiven år 1935.
  2. Svensk ordbok: "förargelse", läst 2020-11-30