möka
Se även mȭka.
Svenska redigera
Verb redigera
| Böjningar av möka 1. | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | möka | mökas |
| Presens | mökar | mökas |
| Preteritum | mökade | mökades |
| Supinum | mökat | mökats |
| Imperativ | möka | – |
| Particip | ||
| Presens | mökande, mökandes | |
| Perfekt | (mökad)? | |
möka
- uttal: 'mö:.kaˈmøːˌka
- (vardagligt, särskilt vanligt i Sydsverige) flatulera (så att det luktar illa)
- Han mökade så mycket att man var tvungen att vädra i rummet efteråt.
- Vem är det som mökat? Här luktar det ju abel!
- Etymologi: Av fornsvenska myk (”gödsel; smuts; avföring”), av samma rot som mocka. Jämför även med danska møg (sydsvenska mög), norska møkk och isländska mykr, myki.
- Synonymer: braka, fisa, fjärta, flatulera, möga (skånska), släppa sig, släppa väder, pruppa, prutta
- (möjligen dialektalt) på ett kaxigt sätt kräva att någon flyttar på sig
- Möka på dig!
- Besläktade ord: mök
