möka

Se även mȭka.

Svenska

Verb

Böjningar av möka 1.	Aktiv	Passiv
Infinitiv	möka	mökas
Presens	mökar	mökas
Preteritum	mökade	mökades
Supinum	mökat	mökats
Imperativ	möka	–
Particip
Presens	mökande, mökandes
Perfekt	(mökad)?

möka

• uttal: 'mö:.kaˈmøːˌka

1. (vardagligt, särskilt vanligt i Sydsverige) flatulera (så att det luktar illa)

   Han mökade så mycket att man var tvungen att vädra i rummet efteråt.

   Vem är det som mökat? Här luktar det ju abel!

   Etymologi: Av fornsvenska myk (”gödsel; smuts; avföring”), av samma rot som mocka. Jämför även med danska møg (sydsvenska mög), norska møkk och isländska mykr, myki.

   Synonymer: braka, fisa, fjärta, flatulera, möga (skånska), släppa sig, släppa väder, pruppa, prutta

2. (möjligen dialektalt) på ett kaxigt sätt kräva att någon flyttar på sig

   Möka på dig!

Besläktade ord: mök

Översättningar

Översättningar

• engelska: fart ^(en)
• franska: péter ^(fr)
• latin: pēdō
• polska: pierdzieć ^(pl)
• ryska: пу́кнуть ^(ru) (púknutʹ)
• tyska: pupsen ^(de)