Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av mök  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mök möken mökar mökarna
Genitiv möks mökens mökars mökarnas

mök

  1. (vardagligt, särskilt vanligt i Sydsverige) utsläpp av gaser genom ändtarmen, särskilt om illaluktande sådana
    Han släppte den äckligaste mök jag någonsin varit med om.
    Etymologi: Av fornsvenska myk (”gödsel; smuts; avföring”), av samma rot som mocka. Jämför även med mög, danska møg, norska møkk och isländska mykr, myki. Se även möka.
    Synonymer: brakare, fis, fjärt, prutt, rökare, skit, tök, gjärt
    Sammansättningar: äggmök

Översättningar redigera

Isländska redigera

Substantiv redigera

mök n pl

  1. samlag