gripa

Svenska

Verb

Böjningar av gripa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	gripa	gripas
Presens	griper	grips (gripes)
Preteritum	grep	greps
Supinum	gripit	gripits
Imperativ	grip	–
Particip
Presens	gripande, gripandes
Perfekt	gripen

gripa

• uttal:   Spela upp^?

1. arrestera

   Polisen grep de två rånarna på bar gärning.

   Synonymer: haffa

2. (ofta med tag: "gripa tag") ta tag i; greppa; hålla fast

   Grip tag i det där repet!

3. att väcka starka känslor av sympati

   Den här filmen griper mig redan från allra första början.

Etymologi: Av fornnordiska grípa.

Besläktade ord: grepp, greppa

Sammansättningar: angripa, begripa, ingripa, tillgripa, övergripande

Fraser: gripa in

Översättningar

arrestera

• bokmål: gripe, pågripe
• engelska: arrest ^(en)
• franska: attraper ^(fr), arrêter ^(fr)
• italienska: arrestare ^(it)
• nederländska: arresteren ^(nl)
• portugisiska: prender ^(pt)
• ryska: поймать ^(ru)
• spanska: arrestar ^(es), detener ^(es)
• tyska: festnehmen ^(de), verhaften ^(de), ergreifen ^(de)

ta tag i

• bokmål: gripe
• engelska: grab ^(en), grasp ^(en)
• franska: prendre ^(fr), saisir ^(fr)
• isländska: grípa ^(is)
• italienska: prendere ^(it), afferrare ^(it)
• maltesiska: ħataf
• nederländska: grijpen ^(nl)
• tyska: greifen ^(de)

att väcka starka känslor av sympati

• bokmål: gripe
• franska: toucher ^(fr), émouvoir ^(fr)
• italienska: prendere ^(it), toccare ^(it)
• nederländska: aangrijpen ^(nl)
• tyska: ergreifen ^(de)

Bottniska

Substantiv

Böjningar av gripa	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gripa	gripann	gripa	gripana
Dativ		gripanum		gripum

gripa m

• uttal: /ɡrèːpɑ/

1. handtag

   Heð vær bæra gripan sum słeppt’.

   Det var bara örat som släppte.

2. liten grepe

Etymologi: Fornnordiska greip f "handtag".

Sammansättningar: duragripa

Slovenska

Substantiv

gripa f

1. influensa

Spanska

Substantiv

gripa f

1. (Colombia, Mexiko) influensa

   Varianter: gripe