grip

Se även Grip.

Svenska

Substantiv

Böjningar av grip	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	grip	gripen	gripar	griparna
Genitiv	grips	gripens	gripars	griparnas

grip

1. fabeldjur som är till hälften lejon, hälften örn; vanligen avbildad med en örns huvud och vingar på lejonkropp

   Etymologi: Av fornsvenska griper. Motsvarande finns på danska grib, fornnordiska gripr, fornhögtyska grif (tyska greif). Av latinska gryps, av grekiska γϱύψ (gryps).

2. personligt värdegods; tillhörighet, ägodel

   Sammansättningar: dyrgrip

3. (heraldik) beståndsdel av vapen eller flaggor

Översättningar

Översättningar

• belarusiska: грыфо́н m
• bokmål: griff m
• bulgariska: грифон m
• engelska: griffin ^(en)
• esperanto: grifo ^(eo)
• estniska: greif
• finska: aarnikotka ^(fi), griippi ^(fi)
• grekiska: γρύπας ^(el) m (grýpas)
• isländska: griffín ^(is) n, arnljón n
• italienska: grifone ^(it) m
• makedonska: грифо́н m
• polska: gryf ^(pl) m
• portugisiska: grifo ^(pt) m
• ryska: грифо́н ^(ru) m
• slovakiska: gryf m
• spanska: grifo ^(es) m
• tjeckiska: gryf m
• tyska: Greif ^(de) m
• ukrainska: гриф m
• ungerska: griff ^(hu)

Verb

grip

1. böjningsform av gripa

Engelska

Substantiv

Böjningar av grip	Singular	Plural
Nominativ	grip	grips
Genitiv	grip's	grips'

grip

1. grepp

Verb

Böjningar av grip	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	grip	grips	grip
Preteritum	◀	gripped	▶
Perfektparticip	◀	gripped	▶
Presensparticip	◀	gripping, vard. grippin'	▶

grip

1. greppa, gripa om