haffa
Svenska
redigeraVerb
redigeraBöjningar av haffa | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | haffa | haffas |
Presens | haffar | haffas |
Preteritum | haffade | haffades |
Supinum | haffat | haffats |
Imperativ | haffa | – |
Particip | ||
Presens | haffande, haffandes | |
Perfekt | haffad | |
haffa
- (vardagligt) gripa, ta (av polisen)
- Bankrånarna haffades så fort de satte sig i flyktbilen.
- (slang) ta, fixa/skaffa
- Synonymer: roffa åt sig
- (slang) ragga, stöta på
- Etymologi: Av fornsvenska haffa (”ta fast”). Möjligtvis av medellågtyska haffen ("hantera"). Troligtvis av samma ursprung som föreligger lågtyska happen ("nafsa").