Se även got.

Wikipedia har en artikel om:
göt (stycke metall)
Wikipedia har en artikel om:
götar

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av göt 1. Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ göt götet göt göten
Genitiv göts götets göts götens
Böjningar av göt 2. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ göt göten götar, göter götarna, göterna
Genitiv göts götens götars, göters götarnas, göternas

göt

  1. ett stycke gjuten metall avsedd för vidare bearbetning; gjutstycke
    Synonymer: tacka
    Etymologi: På yngre fornsvenska göte, troligtvis av medellågtyska gote ("gjutning, något som gjutits").
  2. individ av en nordgermansk folkgrupp som hade sitt säte på Västgötaslätten och sträckte sig vidare till Östergötland, Dalsland, Värmland, sannolikt även Närke och närliggande delar av Småland
    1890 (25 okt): Blott en saga. (Svenska folket):
    I åttonde och nionde århundradena fanns redan ett Svea-välde, som äfven omfattade göternas länder.
    Varianter: göte
    Grammatik: I genitiv och i sammansättningar används även formen göta.
    Etymologi: Av fornsvenska gøte.
    Besläktade ord: götisk, göticism, götisera
    Sammansättningar: götalag, Götaland, götamål
  3. (förortsslang) rumpa
    Varianter: gött
    Etymologi: Av turkiska göt (”rumpa”).

Översättningar redigera

Verb redigera

göt

  1. böjningsform av gjuta

Azerbajdzjanska redigera

Substantiv redigera

göt

  1. (vulgärt) arsel, arsle
    Sammansättningar: götvərən

Turkiska redigera

Substantiv redigera

göt

  1. (vulgärt) arsel, arsle
    Sammansättningar: götveren