SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av arsel  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ arsel arslet arsel arslen
Genitiv arsels arslets arsels arslens

arsel

  1. (vardagligt, vulgärt) stjärt, rumpa
    Varianter: arsle
  2. (vardagligt, skällsord, nedsättande) idiot, dumskalle
    Varianter: arsle
 
Etymologi: Av fornsvenska arshol, jämför arshål och engelskans arsehole, asshole. Av urgermanska ordet *arsaz och hål. Besläktad med grekiska orros (”bakdel”).
Användning: På svenska används ofta arsle i stället för arsel. Detta är egentligen en missuppfattning som kommer av att grundformen av den bestämda formen arslet skulle vara arsle, i analogi med äppletäpple. Eftersom etymologin är av fornsvenska arshol (ars + hol) är varianten arsel mer historisk korrekt.[1] Svenska Akademiens ordlista listar dock arsle som variantform till arsel.

ÖversättningarRedigera

KällorRedigera

  1. Språktidningen: "Svårt att gissa arslets grundform", läst 18 dec 2013