metall

Svenska

Substantiv

Böjningar av metall	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	metall	metallen	metaller	metallerna
Genitiv	metalls	metallens	metallers	metallernas

stycke av metallen gallium

metall

1. (fysik, kemi) grundämne eller legering med metalliska egenskaper, till exempel bra ledningsförmåga för elektricitet och värme, formbarhet och metallglans

   Otaliga metaller återfinns i naturen, och åtskilliga används inom industrin.

   Antonymer: icke-metall

   Besläktade ord: metallisk

   Sammansättningar: bimetall, gulmetall, hårdmetall, icke-järnmetall, järnmetall, lättmetall, lödmetall, metallarbetare, metallbleck, metalltråd, metallglans, metallmynt, tungmetall, vitmetall

2. (astronomi) grundämne tyngre än helium

   Användning: Notera att alla grundämnen som är metaller enligt mening (1) är metaller även i mening (2), men att det finns många metaller enligt mening (2) som inte är metaller i mening (1), till exempel kol, kväve och syre.

3. (heraldik) en av två tinkturer, guld och silver, ofta visade som gul och vit.

Etymologi: Av fornsvenska metall, av latinska metallum och grekiska μέταλλον (métallon).

Översättningar

ämne med metalliska egenskaper

• albanska: metal ^(sq)
• armeniska: մետաղ ^(hy) (metał)
• bokmål: metall ^(no)
• danska: metal ^(da)
• engelska: metal ^(en)
• extremaduriska: metal
• finska: metalli ^(fi)
• franska: métal ^(fr) m
• grekiska: μέταλλο ^(el) n (métallo)
• hebreiska: מַתֶּכֶת ^(he) f (matékhet)
• indonesiska: logam ^(id)
• isländska: málmur ^(is) m
• italienska: metallo ^(it)
• japanska: 金属 ^(ja) (きんぞく, kinzoku)
• jiddisch: מעטאַל (metal)
• klassisk grekiska: μέταλλον n (métallon)
• koreanska: 금속 ^(ko) (geumsok), 金屬 ^(ko)
• lakota: máza
• latin: metallum ^(la)
• nederländska: metaal ^(nl)
• persiska: فلز ^(fa) (felez)
• polska: metal ^(pl) m
• ryska: металл ^(ru)
• spanska: metal ^(es) m
• tyska: Metall ^(de) n