Svenska

redigera

Adjektiv

redigera

gött (oböjligt)

  1. (göteborgska, västgötska, värmländska) härligt, skönt  
    Det är la gött, fåglarna sjunger och ölen är kall.
    Uhj va gött nu, föglera sjunger och bärsen är kall. (värmländska)
    Öh, de ä la gött, fögglera schonger å öla ä kåller. (västgötska)
    Varianter: gôtt (alternativ stavning)
    Synonymer: nice, najs
  2. böjningsform av gödd

gött

  1. (dialektalt) väl, bra, gott  
    Det kommer jag gött ihåg.
    Han kan gött veta att vi har det bra utan honom.

Substantiv

redigera
Böjningar av gött  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ gött götten göttar göttarna
Genitiv götts göttens göttars göttarnas

gött

  1. (förortsslang) rumpa
    Ey, vilken fin gött hon hade.
    Varianter: göt
    Etymologi: Av turkiska göt (”rumpa”).

gött

  1. böjningsform av göda