Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av flinga  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ flinga flingan flingor flingorna
Genitiv flingas flingans flingors flingornas

flinga

  1. mycket tunt, platt, litet och lätt föremål
    Synonymer: spån, skärva, flisa, flaga, splittra
    Sammansättningar: snöflinga
  2. pressat korn av säd eller liknande produkt av deg
  3. (vardagligt) majsflinga som man äter till frukost (vanligast i plural)
    Sammansättningar: frukostflinga, havreflinga
    Synonymer: cornflakes
 
Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1805. Jämför norska flinge ("tunn skiva"). Besläktat med flänga.[1]

Översättningar

redigera
Böjningar av flinga  Aktiv Passiv
Infinitiv flinga flingas
Presens flingar flingas
Preteritum flingade flingades
Supinum flingat flingats
Imperativ flinga
Particip
Presens flingande, flingandes
Perfekt flingad

flinga

  1. falla som flingor
    1948: Tiden och en natt: Vid Elivågor [och] Järnets gåta, Gustav Hedenvind-Eriksson:
    Isbarkad snö flingade sakta genom skymningen och lade sig lika kallt på de torftigt kläddas axlar som på hästarnas ryggar och gåvo dem det hårda armodets prägel.
    Vanliga konstruktioner: flinga ur
    Jämför: singla
  2. forma till flingor, riva till flingor
  3. (slang) ägna sig åt en kortvarig romans
    2007 (18 jun): Vi är fiender efter skilsmässan (Aftonbladet):
    Vi bor inte tillsammans och har haft ett litet break mitt i alltihop, där han flingade med en arbetskamrat.
    Besläktade ord: fling
  4. (slang) snatta, stjäla  
    2016 (7 mar): Åkte fast när han flingade dataspel (Folkbladet Västerbotten):
    Åkte fast när han flingade dataspel

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "flinga"