Se även fälla och fålla.

språk: svenska, ordklass: verb, problem: jfr "fallen ängel"

Svenska

redigera
Böjningar av falla  Aktiv
Infinitiv falla
Presens faller
Preteritum föll
Supinum fallit
Imperativ fall
Particip
Presens fallande, fallandes
Perfekt fallen

Not:

perfektparticip främst i betydelserna 2 och 3

falla

  1. okontrollerat röra sig mot en himlakropps yta; okontrollerat röra sig i ett gravitationsfält
    Hon föll från nedersta våningen, men fick inga allvarliga skador.
    Jag är trädets vän. Därför äter jag bara fallen frukt.
  2. (militärt) bli intagen av fienden
    Efter två veckors belägring föll staden till ockupanterna.
  3. (sport) förlora en tävling eller en match mot någon man sett en möjlighet att slå
    I spurtuppgörelsen om tredjepriset föll Andersson mot den ryske åkaren.
 
Etymologi: Av fornsvenska falla.
Besläktade ord: fall, fälla
Sammansättningar: anbefalla, anfalla, befalla, bifalla, fallskärm, bortfall, bortfalla
Diverse: Avvikande böjning för sammansättningar anbefalla och befalla, medan övriga följer mönstret.

Översättningar

redigera

Fornnordiska

redigera

falla

  1. falla
    Etymologi: Av urgermanska *fallaną, av urindoeuropeiska *pōl-.

Fornsvenska

redigera

falla

  1. falla
    Etymologi: Av fornnordiska falla, av urgermanska *fallaną, av urindoeuropeiska *pōl-.

Portugisiska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av falla  Singular Plural
Femininum falla fallas

falla f

  1. ålderdomlig stavning av fala

falla

  1. ålderdomlig böjningsform av falar

Spanska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av falla  Singular Plural
Femininum falla fallas

falla f

  1. brist, fel
  2. (geologi) rämna, förkastning
  3. (kultur) skulptur av trä eller liknande som bränns i samband med firandet av den årliga festivalen Las fallas i Valencia den 19 mars, Spanien

falla

  1. böjningsform av fallar