Se även fälla och fålla.

verb på svenska: jfr "fallen ängel"

SvenskaRedigera

VerbRedigera

Böjningar av falla  Aktiv
Infinitiv falla
Presens faller
Preteritum föll
Supinum fallit
Imperativ fall
Particip
Presens fallande, fallandes
Perfekt fallen

Not:

perfektparticip främst i betydelserna 2 och 3

falla

  1. okontrollerat röra sig mot en himlakropps yta; okontrollerat röra sig i ett gravitationsfält
    Hon föll från nedersta våningen, men fick inga allvarliga skador.
    Jag är trädets vän. Därför äter jag bara fallen frukt.
  2. (militärt) bli intagen av fienden
    Efter två veckors belägring föll staden till ockupanterna.
  3. (sport) förlora en tävling eller en match mot någon man sett en möjlighet att slå
    I spurtuppgörelsen om tredjepriset föll Andersson mot den ryske åkaren.
 
Etymologi: Av fornsvenska falla.
Besläktade ord: fall, fälla
Sammansättningar: anbefalla, anfalla, befalla, bifalla, fallskärm, bortfall
Diverse: Avvikande böjning för sammansättningar anbefalla och befalla, medan övriga följer mönstret.

FraserRedigera

ÖversättningarRedigera

FornnordiskaRedigera

VerbRedigera

falla

  1. falla
    Etymologi: Av urgermanska *fallaną, av urindoeuropeiska *pōl-.

FornsvenskaRedigera

VerbRedigera

falla

  1. falla
    Etymologi: Av fornnordiska falla., av urgermanska *fallaną, av urindoeuropeiska *pōl-.

PortugisiskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av falla  Singular Plural
Femininum falla fallas

falla f

  1. ålderdomlig stavning av fala

VerbRedigera

falla

  1. ålderdomlig böjningsform av falar