fling

Svenska

Substantiv

Böjningar av fling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fling	flingen	flingar	flingarna
Genitiv	flings	flingens	flingars	flingarnas

fling u

1. (vardagligt, anglicism) flört, kortvarig romans

   Etymologi: Av engelska fling, belagt i svenska sedan 2002.

Engelska

Verb

Böjningar av fling	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	fling	flings	fling
Preteritum	◀	flung	▶
Perfektparticip	◀	flung	▶
Presensparticip	◀	flinging, vard. flingin'	▶

fling

• uttal: flɪŋ

1. slunga, kasta snabbt och våldsamt

   Sammansättningar: far-flung

   Etymologi: Belagt sedan 1300-talet, troligen lånord från något nordiskt språk, i så fall besläktat med svenskans flänga.

Substantiv

Böjningar av fling	Singular	Plural
Nominativ	fling	flings
Genitiv	fling's	flings'

fling

• uttal: flɪŋ

1. kortvarig njutning
2. flört, kortvarig romans

Etymologi: Av verbet, ursprunligen i bemärkelsen "försök".