Se även Fin.

TvärspråkligtRedigera

KodRedigera

fin

fin

  1. (ISO 639-2) kod för språket finska
  2. (ISO 639-3) kod för språket finska

SvenskaRedigera

AdjektivRedigera

Böjningar av fin  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum fin finare  
Neutrum fint
Bestämd
singular
Maskulinum fine finaste
Alla fina
Plural fina
  Predikativt
Singular Utrum fin finare finast
Neutrum fint
Plural fina
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning fint

fin

  1. av hög kvalitet: fin mat; (i sammansättningar) som passar till festliga sammanhang: finskor, finporslin, finklädd; om en person som anses framstående eller god karaktär: en fin människa; allmänt om något positivt
    På det här konditoriet serveras enbart de finaste chokladtryfflar.
    Jag ska gå på finmiddag med min pojkvän.
    Du är en fin kille, du.
    Hon har en så himla fin klänning.
    Synonymer: förträfflig, högklassig, utmärkt, ypperlig
    Antonymer: ofin, ful
    Sammansättningar: finbesök, finfördela, finkrog, finkultur, finlemmad, finmaskig, finsmakare
  2. om något litet eller delikat, särskilt vanligt i sammansättningar: finmaskig, finjustera, finmekanisk; i mer abstrakt betydelse: fin ironi; mycket tunn
    Mekaniken i den här klockan är ytterst fin.
    Det är en mycket fin skillnad mellan demokrati och populism.
    Synonymer: delikat, liten, raffinerad (om abstrakt betydelse)
    Antonymer: grov
    Sammansättningar: finfördela, finhacka, finkalibrig, finmaskig, finmotorik
  3. om något som har hög social ställning
    Hon är en fin flicka som aldrig slåss eller svär.
    Synonymer: förnäm, väluppfostrad
    Antonymer: gemen, ouppfostrad
  4. (förortssvenska, om personer och kroppsdelar) snygg, vacker
    Asså shit, hon e çok fin jaow.
    Ja ska inte ljuga, hans gött e fett fin.
 
Etymologi: Av fornsvenska fin, av latinska finis (”slut, det högsta, gräns”).[1]
Besläktade ord: förfina
Se även: belevad, chic, delokat, distingerad, elegant, flott förfining, förnäm, gracil, gåbortsklädd,liten, läcker, mjäll, passande, putsad, prydlig, skarp, smal, smärt, snygg, spenslig, spinkig, späd, stilig, städad, tunn, vass, välklädd, välsmakande, välvårdad

ÖversättningarRedigera

BokmålRedigera

AdjektivRedigera

fin

  1. fin

DanskaRedigera

AdjektivRedigera

fin

  1. fin

EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av fin  Singular Plural
Nominativ fin fins
Genitiv fin's fins'

fin

  1. fena
 
Homofoner: Finn

VerbRedigera

Böjningar av fin  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens fin fins fin
Preteritum finned
Perfektparticip finned
Presensparticip finning, vard. finnin'

fin

  1. (transitivt) ta bort fenorna på en fisk, haj etc.

FranskaRedigera

AdjektivRedigera

Böjningar av fin  Singular Plural
Maskulinum fin fins
Femininum fine fines
Kompareras med plus resp. le/la/les plus.

fin

  1. fin; ej grov

SubstantivRedigera

Böjningar av fin  Singular Plural
Femininum fin fins

fin f

  1. slut
  2. döden
 
Etymologi: Av medelfranska fin, av fornfranska fin, av latinska finis (”slut, det högsta, gräns”).[1]
Besläktade ord: finir

FrisiskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av fin  Singular Plural
utrum
Nominativ fin finnen

fin

  1. (biologi) fena
 
Homofoner: Fin

NynorskaRedigera

AdjektivRedigera

fin

  1. fin

SpanskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av fin  Singular Plural
Maskulinum fin fines

fin

  1. slut
  2. syfte
 
Etymologi: Av latinska fin..[2]
Besläktade ord: finir
Fraser: al fin, en fin, fin de semana, por fin

KällorRedigera

  1. 1,0 1,1 Svenska Akademiens ordbok: "fin"
  2. Wiktionary på engelska "fin"