fint

Svenska

Substantiv

Böjningar av fint	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fint	finten	finter	finterna
Genitiv	fints	fintens	finters	finternas

fint

• uttal: finːtˈfɪnːt

1. (fotboll) rörelse avsedd att förvirra motståndaren

   Besläktade ord: finta

Översättningar

Översättningar

• engelska: feint ^(en), deke ^(en)
• tyska: Finte ^(de) f, Täuschung ^(de) f

Adverb

Böjningar av fint
Positiv	fint
Komparativ	finare
Superlativ	finast

fint

• uttal: fiːntˈfiːnt

1. avledning till adjektivet fin

   Han sjöng så fint.

Översättningar

avledning till adjektivet fin

• bokmål: fint ^(no)
• engelska: nicely ^(en)
• nynorska: fint

Adjektiv

fint

• uttal: fiːntˈfiːnt

1. böjningsform av fin

Bokmål

Adjektiv

fint

1. böjningsform av fin

Adverb

fint

1. avledning till adjektivet fin

Danska

Adjektiv

fint

1. böjningsform av fin

Adverb

fint

1. avledning till adjektivet fin

Nynorska

Adjektiv

fint

1. böjningsform av fin

Adverb

fint

1. avledning till adjektivet fin