får

Se även far.

Svenska

Substantiv

Böjningar av får	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	får	fåret	får	fåren
Genitiv	fårs	fårets	fårs	fårens
Som förled i sammansättningar används får- eller fåra T.ex. Fåraherde.

får

får

1. ett däggdjur av släktet Ovis som hålls för ullens, köttets och till viss del mjölkens skull

   Synonymer: lamm (gotländska)

   Etymologi: Av fornsvenska fār, av östfornnordiska *fāʀ (jämför västfornnordiska fær), av urgermanska *fahaz, av urindoeuropeiska *póḱos.

   Besläktade ord: fåraktig

   Sammansättningar: fåraherde, fårakläder, fårbog, fårfiol, fårhage, fårhus, fårhjord/fårahjord, fårkött, fårost, fårras, fårskalle, fårskinn, fårull

   Jämför: lamm, tacka, bagge

   Se även: bräka, bä

Översättningar

däggdjur

• afrikaans: skaap ^(af)
• albanska: dele ^(sq)
• arabiska: خروف m (xarūf)
• armeniska: ոչխար ^(hy) (votstjar)
• bokmål: sau ^(no), får ^(no)
• bulgariska: овца ^(bg) f
• danska: får ^(da)
• engelska: sheep ^(en)
• esperanto: ŝafo ^(eo)
• estniska: lammas ^(et)
• ewe: alẽ
• finska: lammas ^(fi)
• franska: mouton ^(fr) m
• frisiska: skiep
• friuliska: piore
• färöiska: seyður ^(fo)
• grekiska: πρόβατο ^(el) (pròvato)
• isländska: sauðfé ^(is) n, kind ^(is) f
• italienska: pecora ^(it)
• japanska: 羊 ^(ja) (ひつじ ^(ja), hitsuji)
• kinesiska: 羊 ^(zh) (yang)
• klassisk grekiska: ὄϊς (óis), οἶς (ó͜ɪ̀s)
• lakota: tȟáȟčašuŋkala
• latin: ovis ^(la)
• limburgiska: sjaop ^(li) n
• makedonska: овца f
• neapolitanska: carfagna
• nederländska: schaap ^(nl)
• nynorska: sau m, får n
• polska: owca ^(pl) f
• portugisiska: ovelha ^(pt)
• romani: bakro m
• ryska: овца ^(ru) f (ovtsá)
• sanskrit: अवि ^(sa) (avi)
• serbiska: овца ^(sr) f
• slovenska: ovca ^(sl) f
• spanska: oveja ^(es)
• svensk romani: bakkro
• swahili: kondoo ^(sw)
• tagalog: tupa ^(tl)
• telugu: గొర్రె ^(te) (gorre)
• thai: แกะ ^(th) (kae)
• tibetanska: ལུག (lug)
• tjeckiska: ovce ^(cs) f
• tswana: nku
• turkiska: koyun ^(tr)
• tyska: Schaf ^(de) n
• ukrainska: вівця ^(uk) f
• ungerska: juh ^(hu)
• zhuang: yiengznyoengq

Verb

får

1. böjningsform av få

Bokmål

Substantiv

får

1. får

Verb

får

1. böjningsform av få

Danska

Substantiv

får

1. får

Verb

får

1. böjningsform av få