Svenska

redigera
Böjningar av bortfalla  Aktiv
Infinitiv bortfalla
Presens bortfaller
Preteritum bortföll
Supinum bortfallit
Imperativ bortfall
Particip
Presens bortfallande, bortfallandes
Perfekt bortfallen

bortfalla

  1. falla bort, iväg, undan; falla av, lossna; falla bakom, avta
    Användning: ofta bildligt
  2. (bildligt) förgå, gå förlorad; försvinna, upphöra; bli ogiltig, ogiltigförklarad; utgå, bli utelämnad
    Jag vill inte bortfalla i dennes ögon. (vill inte att dennes stående syn om mig blir ogiltig)
 
Synonymer: falla bort (partikelverb))
Besläktade ord: bortfall

Översättningar

redigera