bita

Svenska

bita

(transitivt) ta tag i något med tänderna (särskilt för att äta eller attackera)
Hunden bet katten i benet.

Någon har bitit i äpplet.

Man kan råka bita sig i munnen eller i tungan när man tuggar tuggummi.

Vanliga konstruktioner: bita ngn (ngnstans), bita i/på ngt

Fraser: (partikelverb) bita av, bita av sig, bita sig fast, bita ifrån, bita ifrån sig, bita ihop, bita samman, bita sönder

Fraser: (idiom) bita huvudet av skammen, bita i det sura äpplet, bita i gräset, bita ihop tänderna, bita sig i tummen, bita sig i tungan, något att bita i
göra verkan på någon/något
Det argumentet biter inte på mig.

Vanliga konstruktioner: ngt biter (ngnstans), bita på ngn/ngt
dela i bitar
Han bitar smör.

Vanliga konstruktioner: ngn bitar ngt

Etymologi: Av fornnordiska bíta, av urgermanska *bītaną, av urindoeuropeiska *bʰeyd-.^[1]^[2]

Besläktade ord: bett, bitas

ta tag i något med tänderna

bīta

↑ Online Etymology Dictionary: "bite", läst 2024-09-20
↑ G. T. Zoëga: A Concise Dictionary of Old Icelandic (1910): "bíta", läst 2024-09-20