Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av hälleberg  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hälleberg hälleberget hälleberg hällebergen
Genitiv hällebergs hällebergets hällebergs hällebergens

hälleberg

  1. (mest i singularis, bestämd form: hälleberget) blottad berggrund; fast berggrund; klippa; stengrund
  2. (högtidligt, bildligt) fast och säker grund att bygga på; något som är stadigt och orubbligt
    1917: "Bibeln, Matt 7:24":
    Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på hälleberget.
  3. (högtidligt, bildligt) något fruktlöst, som inte medför något resultat
    2013: "Svenskbibel, Luk 8:6", Ragnar Blomfelt (översättning):
    En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp torkade det eftersom det inte fick någon fukt.

Översättningar

redigera