barnjungfru

Svenska

Substantiv

Böjningar av barnjungfru	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	barnjungfru	barnjungfrun	barnjungfrur	barnjungfrurna
Genitiv	barnjungfrus	barnjungfruns	barnjungfrurs	barnjungfrurnas

barnjungfru

1. (ålderdomligt) barnflicka; kvinna som arbetar med att passa upp en privatfamiljs barn

   1896 (11 jan): Lediga tjenster. (Göteborgs Aftonblad):

   2 jungfrur kunniga i charkuterihandel, flera köksor, ensamjungfrur, en äldre barnjungfru, flera pigor och drängar till landet, en dräng här i staden, alla kunna få platser genast.

   Synonymer: au pair, barnflicka, barnpiga

Översättningar

se barnflicka