Se även vän, vån, van- och Van.

Wikipedia har en artikel om:
van

Svenska

redigera

Adjektiv

redigera
Böjningar av van  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum van vanare  
Neutrum vant
Bestämd
singular
Maskulinum vane vanaste
Alla vana
Plural vana
  Predikativt
Singular Utrum van vanare vanast
Neutrum vant
Plural vana
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning vant

van

  1. som har erfarenhet, ibland ofrivilligt
    De var vana vid dåligt väder.
    Antonymer: ovan
    Etymologi: Av fornsvenska van.[1]
    Besläktade ord: vana, vänja
    Sammansättningar: barnvan, flygvan, hundvan, publikvan, resvan, scenvan, tävlingsvan

Översättningar

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av van 1 (gud) Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ van vanen vaner vanerna
Genitiv vans vanens vaners vanernas
Böjningar av van 2 (bil) Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ van vanen vanar vanarna
Genitiv vans vanens vanars vanarnas

van

  1. (nordisk mytologi) gud inom gudasläkten vaner inom nordisk mytologi/tro och modern asatro
    Njord, Frej och Freja var vaner enligt fornnordisk mytologi.
    Synonymer: vanagud
    Sammansättningar: vanadis, Vanadis, vanagud, vanasläkt, vanatro, Vanhem
    Se även: as, asynja, norna, Vallhall
  2. (mindre brukligt) mindre lastbil
    Etymologi: Från engelska.

Översättningar

redigera

Engelska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av van  Singular Plural
Nominativ van vans
Genitiv van's vans'

van

  1. minibuss
  2. skåpbil
  3. (brittisk engelska) järnvägsvagn

Fornsvenska

redigera

Substantiv

redigera

vān f

  1. vån, utsikt, hopp

Adjektiv

redigera

van

  1. van
    Þu est van at hiælpa nødhstaddhum.
    Du är van att hjälpa nödställda.
  2. vanlig

Spanska

redigera

van

  1. böjningsform av ir

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "van"