gud

Se även Gud.

Svenska

Substantiv

Böjningar av gud	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gud	guden	gudar	gudarna
Genitiv	guds	gudens	gudars	gudarnas
Som förled i sammansättningar används gud-, guda- eller guds-.

gud u

1. (religion) övernaturligt, högre, styrande väsen

   Etymologi: Av yngre fornsvenska gudh, av äldre fornsvenska guþ (guþ/gudh), av yngre runsvenska ᚵᚢᚦ (guþ/gudh), av äldre runsvenska ᚴᚢᚦ (guþ/gudh), av urnordiska ᚷᚢᛞ (gud), ᚷᚢᚦ (guþ/guð), av urgermanska *gudą, av urindoeuropeiska *ǵʰutós. Jämför fornvästnordiska guð.

   Sammansättningar: asagud, avgud, dödsgud, familjegud, gudbarn, guddotter, gudfar, gudmor, gudson, gudabild, gudagrann, gudalik, gudalära, gudanamn, gudasaga, gudason, gudastod, gudavärld, gudfruktig, gudlös, gudsföraktande, gudsförgäten, gudsförnekare, gudsförnekelse, gudstjänst, gudstro, halvgud, havsgud, hednagud, husgud, krigsgud, kärleksgud, regngud, sexgud, skapargud, skogsgud, solgud, trädgud, vanagud, vädergud

   Besläktade ord: avguda, gubevars, gudinna, gudom, gudomlig, gudomlighet, gudskelov, guda-, gunås, guvet

   Fraser: gudars skymning, i gudarnas knän, syn för gudar

Översättningar

Översättningar

• amhariska: አምላክ (ʾämlak)
• arabiska: إِلَٰه ^(ar) m (ʾilāh)
• armeniska: աստված ^(hy) (astvats)
• baskiska: jainko
• belarusiska: бог m (boh)
• bokmål: gud ^(no) m
• danska: gud ^(da) u
• engelska: god ^(en)
• esperanto: dio ^(eo)
• estniska: jumal ^(et)
• finska: jumala ^(fi)
• fornnordiska: guþ, guð, ᚴᚢᚦ, ᚵᚢᚦ
• fornsvenska: guþ, gudh
• franska: dieu ^(fr) m
• georgiska: ღმერთი ^(ka), უფალი
• grekiska: θεός ^(el) m
• grönländska: guuti
• hebreiska: אֵל ^(he) m (el)
• italienska: dio ^(it) m
• japanska: 神 ^(ja) (かみ ^(ja), kami)
• jiddisch: גאָט m (got)
• katalanska: déu ^(ca) m
• kurdiska: îlah ^(ku)
• latin: deus ^(la) m
• lettiska: dievs ^(lv) m
• litauiska: dievas ^(lt) m
• luhya: were
• mongoliska: бурхан ^(mn) (burhan)
• nynorska: gud m
• occitanska: dieu ^(oc) m
• polska: bóg ^(pl) m
• portugisiska: deus ^(pt) m
• ryska: бог ^(ru) m
• serbiska: bog
• slovakiska: boh ^(sk) m
• slovenska: bog ^(sl)
• spanska: dios ^(es) m
• swahili: mungu ^(sw)
• tjeckiska: bůh ^(cs) m
• tjuvasjiska: турӑ (tură)
• turkiska: tanrı ^(tr)
• tyska: Gott ^(de) m
• ungerska: isten ^(hu)
• urnordiska: ᚷᚢᛞ, ᚷᚢᚦ

Interjektion

gud

1. uttrycker förvåning, lättnad eller beundran

   2001: Det Gud inte såg, Helena von Zweigbergk:

   Gud, vad jag hatade henne i det ögonblicket.

   2019: Jag hade så mycket, Trude Marstein (översatt av Lotta Eklund):

   »Åh, gud så tjusigt«, säger Elise.

   Sammansättningar: herregud

Bokmål

Substantiv

Böjningar av gud	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gud	guden	guder	gudene
Genitiv	guds	gudens	guders	gudenes

gud m

1. (religion) gud

   Sammansättningar: gudfar, gudmor, gudshus, gudstjeneste, gudstro, halvgud, værgud

   Besläktade ord: guddom, gudinne

Danska

Substantiv

Böjningar av gud	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gud	guden	guder	guderne
Genitiv	guds	gudens	guders	gudernes

gud u

1. (religion) gud

   Användning: När ordet används såsom egennamn i monoteistiska religioner, används vanligen versalt G.

   Besläktade ord: gudinde

   Sammansättningar: afgud, gudbarn, gudbenådet, gudbevares, guddatter, guddom, guddommelig, guddommeliggøre, guddommeliggørelse, gudebarn, gudebillede, gudedrik, gudegave, gudehov, gudelig, gudelære, Gudenå, gudesagn, gudeskøn, gudetro, gudfader, gudfar, gudfrygtig, gudgiven, gudhengiven, Gudhjem, gudhjælpemig, gudløs, gudmoder, gudmor, gudsbegreb, gudsbespottelig, gudsbespottelse, gudsbespotter, gudsbevidsthed, gudsbevis, gudsdom, gudsdyrkelse, gudsforgåen, gudsforgående, gudsforgåenhed, gudsforgået, gudsforhold, gudsforladt, gudsfrygt, gudsjammerlig, gudskabt, gudskelov, gudsrige, gudstjeneste, gudstjenestelig, gudstjenstlig, gudsvelsignelse, gudsvelsignet, gudsøn, gudvelbehagelig, halvgud, herregud, vejrgud