vänja
Se även Vanja.
Svenska
redigeraVerb
redigeraBöjningar av vänja 1-2. | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | vänja | vänjas |
Presens | vänjer | vänjs (vänjes) |
Preteritum | vande | vandes |
Supinum | vant | vants |
Imperativ | vänj | – |
Particip | ||
Presens | vänjande, vänjandes | |
Perfekt | vand |
vänja
- (reflexivt: vänja sig) bli van vid något
- Vanliga konstruktioner: vänja sig vid något
- (transitivt) få (någon) att vänja sig
- Vanliga konstruktioner: vänja någon vid något
- Vi har börjat vänja vår son vid att äta fast mat nu.
- Etymologi: Av fornsvenska vænia,[1] av fornnordiska venja, av urgermanska *wanjaną.
- Sammansättningar: avvänja
- Besläktade ord: invand
Översättningar
redigerabli van vid något