Se även Vanja.

Svenska

redigera
Böjningar av vänja 1-2. Aktiv Passiv
Infinitiv vänja vänjas
Presens vänjer vänjs (vänjes)
Preteritum vande vandes
Supinum vant vants
Imperativ vänj
Particip
Presens vänjande, vänjandes
Perfekt vand

vänja

  1. (reflexivt: vänja sig) bli van vid något
    Vanliga konstruktioner: vänja sig vid något
  2. (transitivt) få (någon) att vänja sig
    Vanliga konstruktioner: vänja någon vid något
    Vi har börjat vänja vår son vid att äta fast mat nu.
 
Etymologi: Av fornsvenska vænia,[1] av fornnordiska venja, av urgermanska *wanjaną.
Sammansättningar: avvänja
Besläktade ord: invand

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "vänja"