Se även scum.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av skum  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ skum skummet
Genitiv skums skummets

skum n

  1. lätt och luftig, halvfast substans som består av vätska bearbetad så att små luftbubblor uppstått  
    Tvålen gnuggades till ett tjockt skum.
    Etymologi: Sedan yngre fornsvenska skum, troligen besläktat med adjektivet.
    Synonymer: fradga, lödder
    Sammansättningar: badskum, rakskum, skumgummi, skummadrass, skummjölk, skumplast, skumrask, skumtimme
    Besläktade ord: skumma, skummig, skummis

Översättningar

redigera

Adjektiv

redigera
Böjningar av skum  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum skum skummare  
Neutrum skumt
Bestämd
singular
Maskulinum skumme skummaste
Alla skumma
Plural skumma
  Predikativt
Singular Utrum skum skummare skummast
Neutrum skumt
Plural skumma
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (skumt)?

skum

  1. dåligt upplyst
    Darrande gick de in i den skumma lokalen.
    Han vände in på den skumma gränden.
    Synonymer: dunkel
  2. misstänkt eller med dolda eller tveksamma motiv
    Polisen arresterade en skum person som sågs stryka omkring dagiset.
    Det där företaget är skumt — jag skulle aldrig köpa något där.
    Synonymer: ljusskygg, obskyr, suspekt
  3. underlig, märklig, konstig (om person eller företeelse)

Etymologi

redigera
dåligt upplyst

Sen 1541 till fornsvenska skum "mörker; skymning", besläktat med skumma, skymning, skymta. Troligen av indoeuropeiska roten (s)keu- "täcka, dölja" med besläktade ord som hud, hus, hydda, sky.

misstänkt

Sen 1791 av 1.

Sammansättningar

redigera

Besläktade ord

redigera

Översättningar

redigera