ort

Se även Ort och ört.

Svenska

Substantiv

Böjningar av ort	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ort	orten	orter	orterna
Genitiv	orts	ortens	orters	orternas

ort

1. samhälle, plats där flera hushåll har sin bostad

   Sammansättningar: avfolkningsort, bostadsort, bosättningsort, födelseort, förort, ortnamn, småort, tätort, vänort

   Fraser: på ort och ställe

   Jämför: by, stad

2. plats, ställe, som skiljer sig från omgivningen genom bebyggelse eller naturlig avgränsning

   Jag befinner mig just nu på annan ort.

   1714 (9 mar): Caminiec den 20 Januarii. (Posttidningar):

   Cron-Fahnerne lida i medlertid å sin ort stor nöd efter de intet underhold bekommit.

   Sammansättningar: förvisningsort, vistelseort

3. myndighetsinstans med hänsyn till dess hierarkiska position

   Den här frågan bör diskuteras på annan ort.

   Fraser: högsta ort

4. (fackspråk) läge bestämt på matematisk eller vetenskaplig väg

   Genom beräkningar och observationer kunde man fastställa stjärnans ort.

5. horisontell gruvgång, stället där gruvarbetare bryter malm eller kol

   Sammansättningar: dagort, gruvort, kolort, ortbrytning, ortdrivare

6. 1/100 av ett skålpund = 4,25 gram
7. 1/4 daler. En riksort = en 1/4 riksdaler (1500 och 1600 talen)

Översättningar

samhälle

• engelska: place ^(en), site ^(en)
• nederländska: oord ^(nl) n
• tyska: Ort ^(de) m

horisontell gruvgång

• tyska: Ort ^(de) m