orten

Svenska

Substantiv

orten

1. (förortsslang, vardagligt) kort för förorten
2. böjningsform av ort

Tyska

Verb

Konjugation för orten  Hjälpverb: haben
Infinitiv		orten
Presensparticip		ortend
Perfektparticip		geortet
Indikativ		1:a pers.	2:a pers.	3:e pers.
Presens	Singular	ich orte	du ortest	er, sie, es ortet
	Plural	wir orten	ihr ortet	sie orten
Preteritum	Singular	ich ortete	du ortetest	er, sie, es ortete
	Plural	wir orteten	ihr ortetet	sie orteten
Imperativ
Singular		-	orte !	-
Plural		-	ortet !	orten Sie !
Konjunktiv I
Presens	Singular	ich orte	du ortest	er, sie, es orte
	Plural	wir orten	ihr ortet	sie orten
Konjunktiv II
Preteritum	Singular	ich ortete	du ortetest	er, sie, es ortete
	Plural	wir orteten	ihr ortetet	sie orteten

orten

1. lokalisera

   Synonymer: lokalisieren

   Besläktade ord: Ortung