Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
land

Se även Land.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av land 1. Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ land landet länder länderna
Genitiv lands landets länders ländernas
Böjningar av land 1.-3. Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ land landet land landen
Genitiv lands landets lands landens

Not:

Används sällan om nationer utan oftast om landområden.

Böjningar av land 3.-4. Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ land landet
Genitiv lands landets

land

  1. (politik) politiskt begränsat område (definierat utifrån vem som har makten över det); nation, stat; även när man inte menar själva nationen utan bara landområdet
    Det är ofta svårt för de olika ländernas ledare att samsas.
    Sammansättningar: arabland, fiendeland, grannland, i-land, landskap, landsdel, landsfader, landsförräderi, landslag, landshövding, landsting, utland, u-land
    Jämför: nation, stat, nationalstat, rike
    Hyponymer: Appendix:Länder och nationaliteter/Svenska, Kategori:Svenska/Länder
  2. odlingslott; stycke mark som lämpar sig för att brukas eller odlas
    I år tänker jag plantera morötter i landet.
    Synonymer: trädgårdsland
  3. glesbefolkat område; område med låg befolkningstäthet (motsats till stad)
    Varje sommar åkte de ut på landet.
    Sammansättningar: lantbrevbärare
    Synonymer: vischa, landsbygd, glesbygd
    Antonymer: stad
    Besläktade ord: lantis, lantlig
  4. (naturgeografi) all jordsyta förutom vatten; fastland (motsats till hav)
    Land i sikte!
    Sammansättningar: (land...) landhöjning, landremsa, landstiga
    Sammansättningar: (...land) högland, inland, lågland, slättland
  5. (främst i sammansättningar) främst obebyggd mark, terräng
 
Sammansättningar: landsbyggd, landstäckande, landsväg, lantbruk, lantbrukare, lantluft
Besläktade ord: landa, landning
Etymologi: Av urgermanska landom, ytterst av urindoeuropeiska *lendh- (”land, hed”).
Diverse: Stavning ändras från "land" till "lant" i en del sammansättningar och besläktade ord.

ÖversättningarRedigera

BokmålRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av land  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ land landet land landa, landene
Genitiv lands landets lands landas, landenes

land n

  1. land; nation
  2. land; landsbygd
  3. land; odlingslott
  4. land; fastland

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av land  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ land lande land landa
Dativ   landen   landom

land n

  • uttal: /lɑ́ːn/, /lɒ́nː/, /lǽnd/, /lǽːt/
  1. land, mark i vidsträckt betydelse; trakt
    skrínt land
    magert land
    Dá drifi dem i land deri Búrkvíkslanden.
    Sedan drev de i land i Burvikstrakten.
    Etymologi: Jämför danska, norska, svenska, isländska, nederländska och engelska land tyska Land, gotiska 𐌻𐌰𐌽𐌳, frisiska lân.
    Besläktade ord: lenning
    Sammansättningar: bakland, bifaland, landkall, nýland, sǽðland, słýland

DanskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av land  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ land landet lande landene
Genitiv lands landets landes landenes

land n

  1. land; nation
  2. land; landsbygd
  3. land; (större) uppodlat område
  4. land; fastland
  5. land; obebyggd mark, terräng
    Sammansättningar: højland

EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av land  Singular Plural
Nominativ land lands
Genitiv land's lands'

land

  1. land; nation
  2. land; landsbygd
  3. mark
  4. jordbruksmark
    Sammansättningar: borderland, farmland, grassland, highland, homeland, inland, island, landfill, landform, landholder, landlady, landless, landlord, landowner, landscape, landslide, landward, lowland, mainland, marshland, midland, moorland, no man's land, overland, scrubland, upland, wetland, woodland

VerbRedigera

Böjningar av land  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens land lands land
Preteritum landed
Perfektparticip landed
Presensparticip landing, vard. landin'

land

  1. landa
  2. landstiga
  3. landsätta
  4. ro hem

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av land  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ land landið lönd löndin
Ackusativ land landið lönd löndin
Dativ landi landinu löndum löndunum
Genitiv lands landsins landa landanna

land n

  1. land; stat
  2. land; fast mark
  3. land, egendom; privat mark

ForndanskaRedigera

SubstantivRedigera

land n

  1. land
    Etymologi: Av fornnordiska land.
    Grammatik: Bfsg. landæt, ofpl. land.

NederländskaRedigera

SubstantivRedigera

land n

  1. land  

VerbRedigera

land

  1. böjningsform av landen

NynorskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av land  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ land landet land landa, [landi]
Genitiv lands landets lands landas, [landis]

land n

  1. land; nation
  2. land; landsbygd
  3. land; odlingslott
  4. land; fastland