lande

Bokmål

Verb

lande

1. landa; (om farkoster och djur) nedstiga från luften och landa på marken eller annan yta
2. landa; anlöpa land
3. landa; föra i land

Danska

Substantiv

lande

1. böjningsform av land

Verb

lande

1. landa, hamna
2. landa; (om farkoster och djur) nedstiga från luften och landa på marken eller annan yta
3. landa; föra i land

Finska

Substantiv

lande

1. (slang) landsbygd

   Synonymer: maaseutu

   Etymologi: Från svenska landet

2. (slang) landsbo (lantis)

Franska

Substantiv

Böjningar av lande	Singular	Plural
Femininum	lande	landes

lande f

1. (naturgeografi) hed

Isländska

Substantiv

lande

1. böjningsform av land

Italienska

Substantiv

lande

1. böjningsform av landa

Nynorska

Verb

lande

1. landa; (om farkoster och djur) nedstiga från luften och landa på marken eller annan yta
2. landa; anlöpa land
3. landa; föra i land

Tyska

Verb

lande

1. böjningsform av landen