Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av landstiga  Aktiv
Infinitiv landstiga
Presens landstiger
Preteritum landsteg
Supinum landstigit
Imperativ landstig
Particip
Presens landstigande, landstigandes
Perfekt landstigen

landstiga

  1. (sjöfart, militärt) stiga i land, lämna ett fartyg för fasta marken
    Och när ni landstiger på den främmande jorden och liksom Gustaf Adolfs soldater uppstämmer er stridsbön, den herrliga ”Hör oss Svea”, så är jag viss att den bönen ska bli hörd.
    Han ändrade kursen till sydlig, för att söka sig en till bosättning lämplig plats, och landsteg slutligen på en ö, som han kallade Eriksö.
    Det var på nordkusten och omkring en halv mil från det ställe, där de skeppsbrutna landstigit, som ingenjören försvunnit.
    Besläktade ord: landstigning
    Jämför: landgång
    Se även tesaurus: Ankomst, Närmande

Översättningar redigera