mann

Se även Mann.

Bokmål

Substantiv

Böjningar av mann	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mann	mannen	menn	mennene
Genitiv	manns	mannens	menns	mennenes

mann m

1. man; person av hankön
2. man, make

   Synonymer: ektemann

Etymologi: Från fornnordiska maðr. Besläktat med svenska man, danska mand, engelska man och tyska Mann.

Sammansättningar: brannmann, engelskmann, drapsmann, nordmann, sjømann, snømann, stormann

Isländska

Substantiv

mann

1. böjningsform av maður

Nynorska

Substantiv

Böjningar av mann	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mann	mannen	menn, menner	mennene

mann m

1. man; person av hankön
2. man, make

   Synonymer: ektemann

Sammansättningar

• brannmann
• drapsmann / dråpsmann
• engelskmann
• nordmann
• snømann
• spelmann
• stormann