Se även Mann.

BokmålRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av mann  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mann mannen menn mennene
Genitiv manns mannens menns mennenes

mann m

  1. man; person av hankön
  2. man, make
    Synonymer: ektemann
 
Etymologi: Från fornnordiska maðr. Besläktat med svenska man, danska mand, engelska man och tyska Mann.
Sammansättningar: brannmann, engelskmann, drapsmann, nordmann, sjømann, snømann, stormann

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

mann

  1. böjningsform av maður

NynorskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av mann  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mann mannen menn, menner mennene

mann m

  1. man; person av hankön
  2. man, make
    Synonymer: ektemann

SammansättningarRedigera