úr

Se även ur, ur- och -ur.

Fornnordiska

Substantiv

úr

1. (meteorologi) ur; viss nederbörd i förening med blåst; diagonalt regn, snöglopp, snöfall; även namnet för ᚢ-runan i den isländska rundikten

   1400-tal: Isländska rundikterna:

   ᚢ : Úr er skýja grátr
   ok skára þverrir
   ok hirðis hatr.
   umbre vísi

   ᚢ : Ur är skyars (molntäckens) grät
   och skär tvärer (diagonalt)
   och herdes hat.
   umbre vísi (latinska imbre (”regn”) stavat med u, + heiti för kung)

   Etymologi: Härlett i svenska ur i liknande eller samma betydelse.

2. kräts, krats, skrapjärn, slagg, after; även namnet för ᚢ-runan i den norska rundikten

   1200-tal: Norska rundikterna:

   ᚢ : Úr er af illu jarne;
   opt løypr ræinn á hjarne.

   ᚢ : Kräts är av illa järn;
   ofta löper ren å hårdfrusen mark

Isländska

Substantiv

Böjningar av úr	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	úr	úrið	úr	úrin
Ackusativ	úr	úrið	úr	úrin
Dativ	úri	úrinu	úrum	úrunum
Genitiv	úrs	úrsins	úra	úranna

úr

1. (teknik) ur, klocka
2. (meteorologi) ur

   Etymologi: Av fornnordiska úr.

Preposition

úr

1. ur
2. ut ur
3. från

Grammatik

Styr liksom að, af, frá, hjá, andspænis, ásamt, gagnvart, gegn, gegnt, handa, meðfram, móti och undan, dativ.

Iriska

Adjektiv

úr

1. ny
2. fräsch

Ungerska

Substantiv

úr

1. herre
2. mästare