front

Kvalitetskontroll – struktur →

Den här sidans struktur behöver åtgärdas (instruktioner).
Motivering: Definition ett behöver eventuellt delas upp i flera underdefinitioner, samt definition fem är en verbfras

Svenska

Substantiv

Böjningar av front	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	front	fronten	fronter	fronterna
Genitiv	fronts	frontens	fronters	fronternas

front

• uttal: frɔnt

1. linje som utgör gräns mellan stridande parter i krig; område i krig där strid pågår; (utvidgat) stridslinje i politisk eller ideologisk kamp; de delar av armé som är närmast fienden; (utvidgat) politisk organisation (vanligen om radikala grupper)

   Soldaterna blev skickade till fronten.

   Liberalerna organiserade en enad front mot politisk extremism.

   De har planer på att bilda en folkfront mot rasblandning.

   Etymologi: Sedan 1679 av franska front (”framsida; panna; stridslinje”), av latinska frons med samma betydelse.

   Synonymer: stridslinje

   Sammansättningar: befrielsefront, folkfront, frontattack, fronteld, frontlinje, tvåfrontskrig, väderfront, västfront, östfront

2. område för verksamhet av något slag

   Hur går det på arbetsfronten, då?

   Etymologi: Sedan 1930-talet, se 1.

3. framsida på (större) föremål

   Bilens front var totalförstörd.

   Sammansättningar: frontfigur

   Etymologi: Sedan 1728, se 1.

4. (meteorologi) gränsskikt mellan högtryck och lågtryck

   På söndagen blåser fronten in över södra Skandinavien.

   Synonymer: frontzon

   Sammansättningar: kallfront, varmfront, väderfront

   Etymologi: Sedan 1874, se 1.

5. (bildligt) ta strid emot något

   1905: Dorian Grays porträtt, Oscar Wilde:

   Hans egen natur hade gjort front mot de övermåttans kval som hade sökt splittra och försvaga hans harmoniska sinneslugn.

Besläktade ord: frontal

Översättningar

område i krig där strid pågår

• belarusiska: фронт m
• bokmål: front ^(no) m
• bulgariska: фронт ^(bg) m
• danska: front u
• engelska: front ^(en) (1, 3)
• estniska: rinne ^(et)
• finska: rintama ^(fi)
• franska: front ^(fr) m (1, 4), devant ^(fr) m (3)
• italienska: fronte ^(it) m
• katalanska: front ^(ca) m
• kazakiska: фронт
• kirgiziska: фронт ^(ky)
• kroatiska: frȍnt m
• makedonska: фронт m
• mongoliska: фронт ^(mn)
• nederländska: front ^(nl) n
• nynorska: front m
• polska: front ^(pl) m
• portugisiska: frente ^(pt) m
• ryska: фронт ^(ru) m
• serbiska: фро̏нт ^(sr) m
• slovakiska: front m
• spanska: frente ^(es) m
• tjeckiska: fronta ^(cs) f
• tyska: Front ^(de) f
• ukrainska: фронт m
• uzbekiska: front ^(uz)

Engelska

Adjektiv

front

• uttal: frʌntⓘ

1. främre

   Open the front door - someone's rung the bell.

   Öppna den främre dörren (genom framdörren) - någon har ringde klockan.

   Antonymer: back

Substantiv

Böjningar av front	Singular	Plural
Nominativ	front	fronts
Genitiv	front's	fronts'

front

• uttal: frʌntⓘ

1. (om en bok) framsidan
2. framände; främre ände

   Antonymer: back

3. (militärt) front

   Many British soldiers died on the Western Front.

   Många brittiska soldater avled på Västfronten.

4. (politik) front

   The National Liberation Front.

5. (meteorologi) front

   Warm front.

Franska

Substantiv

Böjningar av front	Singular	Plural
Maskulinum	front	fronts

front m

• uttal: fʁɔ̃ⓘ

1. (anatomi) panna
2. Framsida på byggnad

   Le front d’un palais.

   Synonymer: façade

3. (militärt) front

   Les soldats ont été envoyés au front.

   Soldaterna blev skickade till fronten.

4. (politik) front

   Le front de libération nationale.

   Synonymer: bloc, ligue

5. (meteorologi) front

   Front chaud.

Slovakiska

Substantiv

front m

1. (militärt) front
2. (meteorologi) front
3. kö (väntande människor)
4. (data) kö (datastruktur, FIFO)