e

Se även Appendix:Varianter/e.

Tvärspråkligt

Tecken

e

U+0065
LATIN SMALL LETTER E

e

1. gemen bokstav som förekommer i många varianter av det latinska alfabetet; versal variant: E
2. (matematik) det tal sådant att en funktion $f(x)=e^{x}\,$ har derivatan $f'(x)=e^{x}\,$; ett irrationellt tal som är basen till den naturliga logaritmen

   $e=\lim _{x\rightarrow \infty }{(1+1/x)^{x}}=\lim _{x\rightarrow 0}{(1+x)^{1/x}}\approx 2,718282$

Svenska

Verb

e

1. (talspråk, vardagligt, chattspråk) böjningsform av vara

   Varianter: ä, är

Substantiv

Böjningar av e	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	e	e:et, vard. e:t	e:n	e:na
Genitiv	e:s	e:ets, vard. e:ts	e:ns	e:nas

e

1. (musik) ton med frekvens nära 329.63 · 2ⁿ Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med dississ och fess

   Sammansättningar: E-dur, e-moll

   Vanliga konstruktioner: ettstrukna e, femstrukna e, fyrstrukna e, trestrukna e, tvåstrukna e

Översättningar

ton

• engelska: E ^(en)

Galiciska

Konjunktion

e

1. och

Ido

Konjunktion

e

1. och

Interlingua

Konjunktion

e

1. och

Italienska

Konjunktion

e

1. och

Kymriska

Pronomen

e

1. (sydlig) han

Limburgiska

Artikel

Tabell över artiklar Obestämda artiklar Singular Dual Plural Maskulinum Femininum Neutrum gans avig gans avig gans avig gans avig gans avig Nominativ starkt eine einen ein ein ei eitj zóm sóm get chet svagt 'ne 'nen 'n 'n e e-n ze se get chet Genitiv starkt eins eins einer einer eins eins zóms sóms getter chetter Lokativ starkt eines eines eines eines eines eines einese einese einese einese svagt 'nes 'nes 'nes 'nes 'nes 'nes 'nese 'nese 'nese 'nese Dativ starkt eine, einem einen, einem ein, einer ein, einer ei, einem eitj, einem zóm sóm get chet svagt 'ne, 'nem 'nen, 'nem 'n, 'ner 'n, 'ner e, 'nem e-n, 'nem ze se get chet Ackusativ starkt eine, einen einen ein ein ei eitj zóm sóm get chet svagt 'ne, 'nen 'nen 'n 'n e e-n ze se get chet

e

1. en, ett; obestämd artikel (singular) för neutrum i nominativ, ackusativ och dativ

Etymologi: Av fornlågfrankiska ēn, av urgermanska *ainaz, av urindoeuropeiska *ójnos

Occintanska

Konjunktion

e

1. och

Portugisiska

Konjunktion

e

1. och

Spanska

Konjunktion

e

1. och (framför ord som börjar med ett i-ljud)

Volapük

Konjunktion

e

1. och