caput

Latin

caput n

(anatomi) huvud
(poetiskt) huvudet som centrum för tänkande och förstånd
(överfört, om icke-levande ting) höjd, toppnivå, slut, ände, spets
(överfört, om floder) källa, upprinnelse
(överfört, om floder, ovanligt) mynning, utlopp
(överfört, botanik) rot
(överfört, poetiskt, om träd) topp, (träd)krona
(överfört, botanik) rot
(litteratur) man, person, individ, djur; levande varelse
(bildligt) liv (som kraft), själsliv
Synonymer: vita, anima, spiritus
(bildligt) liv
huvudsaklig person; huvudperson, ledare
huvudsakligt föremål eller plats; huvuddel; huvudstad eller liknande
(litteratur) paragraf, stycke
Synonymer: capitulum
(anatomi, nylatin) huvudlik utbuktning från ett organ eller kroppsdel, vanligen av ben
Hyponymer: caput ulnae
(medicin, nylatin) en specifik sjukdom där symtomet är allvarlig svullnad av mjuk vävnad hos ett nyfött barns huvudsvål som utvecklas då bäbisen färdas genom födelsekanalen

Användning: Caput kan användas med antingen genitiv eller dativ i betydelsen huvudstad.