bena

Svenska

Substantiv

Böjningar av bena 1.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bena	benan	benor	benorna
Genitiv	benas	benans	benors	benornas

bena

• uttal: ˈbèːna (betydelse: 1.)
• uttal: ˈbeːna (betydelse: 2.)

1. den linje som bildas när håret kammas åt två håll

   Etymologi: Substantivet är belagt i skrift sedan 1773. Motsvarande verb är dock äldre, se nedan.

   Sammansättningar: mittbena, sidobena

2. böjningsform av ben

Översättningar

den linje som bildas när håret kammas åt två håll

• franska: raie ^(fr) f
• tyska: Scheitel ^(de) m

Verb

Böjningar av bena	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bena	benas
Presens	benar	benas
Preteritum	benade	benades
Supinum	benat	benats
Imperativ	bena	–
Particip
Presens	benande, benandes
Perfekt	benad

bena

• uttal: ˈbèːna

1. kamma håret åt två sidor så att en linje bildas; göra en bena

   Etymologi: Belagt sedan 1587. Besläktat med ben, troligen med den ursprungliga gemensamma betydelsen "rak".

   Fraser: bena av, bena isär

2. avlägsna ben; rensa (kött eller fisk) på ben

   Etymologi: Belagt sedan 1736. Avledning till ben i betydelsen skelettdel.

3. granska noga, gå igenom

   Etymologi: Belagt sedan 1835.

   Vanliga konstruktioner: bena ut, bena igenom, bena upp, bena ur

4. (vardagligt) skynda

   Vanliga konstruktioner: bena iväg, bena sig

   Etymologi: Belagt sedan 1850. Av ben i betydelsen kroppsdel.

Översättningar

kamma håret åt två sidor så att en linje bildas

• tyska: scheiteln

avlägsna ben

• tyska: entgräten ^(de)

granska noga, gå igenom

skynda

Lulesamiska

Substantiv

bena

1. hund

   Sammansättningar: benajudos, benabádde, benaoasstobiebbmo

Maltesiska

Verb

bena

1. bygga