Se även ost och Öst.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
 
öst markerat med "Ö" på en kompass (till höger sett mot nord)

öst

  1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: åt höger sett i riktning mot Nordpolen
    Varianter: ost, öster
    Antonymer: väster, väst
    Besläktade ord: ostlig, östan, östlig, östra
    Sammansättningar: (mellanriktningar) nordöst, sydöst
    Sammansättningar: (övriga) österifrån, österut
    Kohyponymer: norr, nord; söder, syd; väster, väst
  2. (endast i obestämd form singular) östblocket, östvärlden

Översättningar

redigera

Adjektiv

redigera

öst

  1. perfektparticip av ösa

öst

  1. (mindre brukligt) i riktning mot öster; på östra sidan av
    Stockholm ligger öst om Örebro.
    Varianter: ost, öster (vanligast)
    Antonymer: väst, väster

öst

  1. böjningsform av ösa

öst

  1. böjningsform av ösen