Se även ost och Öst.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

 
"öst" markerat med "O" på en kompass

öst

  1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden (åt höger sett i riktning mot Nordpolen)
    Varianter: ost, öster
    Antonymer: väst, väster
    Besläktade ord: östra, östan, östlig
    Sammansättningar: nordöst, sydöst
    Se även: nord, norr; syd, söder; väst, väster
  2. (endast i obestämd form singular) östblocket, östvärlden

ÖversättningarRedigera

AdjektivRedigera

öst

  1. perfektparticip av ösa

AdverbRedigera

öst

  1. (mindre brukligt) i riktning mot öster; på östra sidan av
    Stockholm ligger öst om Örebro.
    Varianter: ost, öster (vanligast)
    Antonymer: väst, väster

VerbRedigera

öst

  1. böjningsform av ösa

TyskaRedigera

VerbRedigera

öst

  1. böjningsform av ösen