öst

Se även ost och Öst.

Svenska

Substantiv

öst markerat med "Ö" på en kompass (till höger sett mot nord)

öst

• uttal: östœst

1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: åt höger sett i riktning mot Nordpolen

   Varianter: ost, öster

   Antonymer: väster, väst

   Besläktade ord: ostlig, östan, östlig, östra

   Sammansättningar: (mellanriktningar) nordöst, sydöst

   Sammansättningar: (övriga) österifrån, österut

   Kohyponymer: norr, nord; söder, syd; väster, väst

2. (endast i obestämd form singular) östblocket, östvärlden

Översättningar

väderstreck

• arabiska: شَرْق ^(ar) m (šarq)
• bokmål: øst ^(no), aust ^(no)
• bosniska: istok
• danska: øst ^(da)
• engelska: east ^(en)
• estniska: ida ^(et)
• finska: itä ^(fi)
• franska: est ^(fr) invariable
• grekiska: ανατολή ^(el) f (anatolí)
• hebreiska: מִזְרָח ^(he) m (mizrakh)
• indonesiska: timur ^(id)
• italienska: est ^(it) m
• japanska: 東 ^(ja)
• jiddisch: מזרח m (mizrekh)
• kurdiska: rojhilat ^(ku)
• nederländska: oosten ^(nl) n
• nynorska: aust
• polska: wschód ^(pl) m
• portugisiska: este ^(pt) m, leste ^(pt) m
• ryska: восток ^(ru)
• spanska: este ^(es) m
• tjeckiska: východ ^(cs) m
• tyska: Ost ^(de), Osten ^(de)

Adjektiv

öst

1. perfektparticip av ösa

Adverb

öst

1. (mindre brukligt) i riktning mot öster; på östra sidan av

   Stockholm ligger öst om Örebro.

   Varianter: ost, öster (vanligast)

   Antonymer: väst, väster

Verb

öst

• uttal: ö:støːst

1. böjningsform av ösa

Tyska

Verb

öst

1. böjningsform av ösen